Paramilitärt konsultangrepp

Att det svenska försvaret är under nedmontering såväl materiellt som personellt har väl knappast undgått någon. Att vi idag näppeligen kan motstå ett militärt angrepp stort som litet framstår som allmän vetskap men verkar samtidigt bekymra få. Möjligtvis då de lite äldre som gjort riktig värnplikt. Innan försvaret började med värdegrunder, genusfrågor och profilarbeten.

Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.

Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?

Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.

Mediaträning

Jag minns den tid då det förekom politiker och företagspersoner utan vallat munläder. Den tid då de faktiskt kunde stå svarslösa inför mikrofon eller kamera men samtidigt kommunicera väl så tydligt. Även tystnad är kommunikation.

Att företagsledare mediatränar får väl anses okej förutsatt att det är privata eller publika företag utan statligt inflytande eller ägande. Varje tänkande människa ser igenom väloljade uttryck och floskler och kan på eget initiativ avstå från företagets produkter eller erbjudanden om de så önskar.

Att politiker lärs hantera besvärliga frågor med hjälp av dina och mina skattepengar anser jag vara förkastligt. Overkligt. Dels för att syftet är tvivelaktigt och dels för att det på sätt och vis är kontraproduktivt ur ett demokratisk perspektiv. Vi får svårare att ta ställning till vad politiker egentligen säger och vi ser färre partipolitiska skillnader - floskler är oftast gränsöverskridande och generella.

Politiker målar med bredare penslar.

Dessutom blir det ofta en form av självsvängning mellan journalister och politiker. I den ena hörnan en dåligt påläst journalist som söker bekräftelse och i den andra en politiker med extrem tidsbrist. Det kan inte bli annat än okritiskt, ogenomtänkt och till stora delar irrelevant.

Visst vill vi ha riktiga svar på våra frågor och inte förutbestämda strategiska haranger som dryper av "låtsasord". Visst vill vi kunna lita på vad de säger åtminstone en liten stund.

Inte för att jag tror att fenomenet kommer försvinna men i rättvisans namn borde även vi medborgare få tillgång till skattefinansierad utbildning i "tolkning av mediatränad person".