Det borde ha varit enkelt. Ett beslut, en åtgärd och ett resultat som åtnjutit respekt hos väljarna. Som korv med mos – enkelt. Men istället blev det komplicerat och tydligen omöjligt att genomföra.
Om det är så att det faktiskt föreligger ”systemiska” hinder för att genomföra en frysning av politikernas löner har vi ett felaktigt utformat system. Åtminstone felaktigt ur ett medborgarperspektiv. Ur en politikers perspektiv är det naturligtvis trevligt att slippa genomföra en så reell solidariskt handling som ”inte mer pengar i min plånbok” faktiskt innebär.
Jag fick inte så lite ont i ögat när jag såg att Sahlin dänger in 131.000 i månaden och att det dessutom var ”beslutat” i partiledningen att hon som oppositionsledare skulle åtnjuta samma inkomst som sittande statsminister. Lycka till 2010 med anknytningen till väljarkåren.
Om man som politiker inte inser den kommunikativa kraften av en solidarisk lönebegränsning saknar man kontakt och inlevelse. Ett strategiskt misstag i en eventuell kamp mot politikerförakt. Inte för att jag tror att någon sådan bedrivs aktivt men som tanke är det intressant då det på sätt och vis antyder att de egentligen ger blanka fan i vad folk tycker.
Vi genomlider just nu en allvarlig ekonomisk kris. En kris som kommer skala av en betydande del arbetare från marknaden, som kanske inte hittar tillbaka till en jämförbar tillvaro i framtiden. Det är på riktigt, surt och genomtråkigt men det finns en ljuspunkt – krisen stresstestar inte bara det ekonomiska systemet utan också det politiska.
Jag vill påstå att krisen inte bara visar att vi haft en finansmarknad för cowboys utan att vi också styrts av en politik med för få inslag av pragmatism. De politiska beslutens verkan är vad som är betydelsefullt inte hur de låter.
Att bedriva politik med låg verkningsgrad fungerar utmärkt i en uppåtgående marknad men när trenden vänder kommer den precis som de finansiella trolleriprodukterna att haverera.
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
onsdag 20 maj 2009
måndag 27 april 2009
Skillnad som gör skillnad.
Det går utan större ansträngning att konsumera ljud, bild och text tjugofyrasju, så för att inte drabbas av överbelastning, floskeltrauma och mediatinnitus måste man således vara selektiv. Annars förlorar man sin kompass och riktning.
Jag läser en ”tung” intervju med Sahlin i SVD. Läser är för övrigt en överdrift – skummar är mer korrekt. Jag behöver inte läsa då Monas ton, anslag och rytm liksom är känd – retoriska crescendo och refränger känns igen innan de spelats. Hon är direkt ospännande, släpande och mer intellektuellt slängig än vad jag tror krävs för att inrymmas i begreppet folklig.
Självkritiken begränsas till att hon tror sig kunnat uppfattats som gnällig – I rest my case.
Nåväl, som rubrik och ingress antyder skulle det här handla om att vara selektiv och hur man går tillväga för att lyckas med det utan att missa pudelns kärna. Det finns några enkla regler för hur man snabbt och enkelt kan dissikera information. Ni får gärna komplettera med egna då jag inte tror mig sitta på hela verktygslådan.
När Sahlin i det här fallet säger att hon ”tittar framåt” och att hon ”försvarar varje steg” utan att sitta med ånger så är det inte information då det inte gör någon skillnad. Hon skiljer sig nämligen inte från någon annan ledare. Varken inom korpfotboll, näringsliv eller politik. Det ligger i en ledares arbetsbeskrivning och förväntade egenskap att titta framåt, att ta ställning och självklart också ansvar.
Så, utifrån definitionen av information kan vi konstatera att uttalandet är lika innehållslöst som ett väderkonstaterande och att det heller inte är information utan egentligen bara en utandning med vokabulärt innehåll.
Andas in, andas ut, andas in.
Jag läser en ”tung” intervju med Sahlin i SVD. Läser är för övrigt en överdrift – skummar är mer korrekt. Jag behöver inte läsa då Monas ton, anslag och rytm liksom är känd – retoriska crescendo och refränger känns igen innan de spelats. Hon är direkt ospännande, släpande och mer intellektuellt slängig än vad jag tror krävs för att inrymmas i begreppet folklig.
Självkritiken begränsas till att hon tror sig kunnat uppfattats som gnällig – I rest my case.
Nåväl, som rubrik och ingress antyder skulle det här handla om att vara selektiv och hur man går tillväga för att lyckas med det utan att missa pudelns kärna. Det finns några enkla regler för hur man snabbt och enkelt kan dissikera information. Ni får gärna komplettera med egna då jag inte tror mig sitta på hela verktygslådan.
- Var alltid kritisk. Med alltid menar jag verkligen alltid och inte bara då du anser dig ha tid. I långa loppet är vinsten oändlig.Men för att över huvud taget göra denna manöver måste man först och främst avgöra om det är information som presenteras eller om det bara är mediatinnitus. Därför är det nödvändigt att definiera information.
- Försök förstå vem som vinner kontra förlorar på informationen.
- Vem eller vilka levererar informationen – vem är budbäraren?
- I vilket sammanhang levererades informationen? Sammanhang är i detta fall ett begrepp som spänner över såväl tid som rum men kanske framför allt över andra informationskluster.
Information är en skillnad som gör en skillnad.Så enkelt, vacker och användbart. Det är mitt mediala lackmus som funkar i alla väder, min floskeldetektor utan driftstörning som skiljer ljud från oljud.
När Sahlin i det här fallet säger att hon ”tittar framåt” och att hon ”försvarar varje steg” utan att sitta med ånger så är det inte information då det inte gör någon skillnad. Hon skiljer sig nämligen inte från någon annan ledare. Varken inom korpfotboll, näringsliv eller politik. Det ligger i en ledares arbetsbeskrivning och förväntade egenskap att titta framåt, att ta ställning och självklart också ansvar.
Så, utifrån definitionen av information kan vi konstatera att uttalandet är lika innehållslöst som ett väderkonstaterande och att det heller inte är information utan egentligen bara en utandning med vokabulärt innehåll.
Andas in, andas ut, andas in.
måndag 20 april 2009
Ovetenskap, likriktning och trygghet.
Det finns givna spelregler och tyngdlagar för i stort sett alla händelser på planeten jorden. Vissa går att fastställa genom precisa instrument som på ett nanoögonblick berättar om det är rätt eller fel, vetenskapligt eller ovetenskapligt. Det mäts och forskas så till den milda grad att vi snart tror oss ha kontroll på allt förutom de ¾ av världshaven som fortfarande står på tur att genomsökas.
Att mäta ger insikt och skänker ett ögonblick av kunskap och kontroll. Det amorfa (formlösa) kan för en stund fastställas, dokumenteras och avfärdas eller framhävas. Att mäta ger ett absolut sken av att saker och ting är under kontroll.
Sedan i stort sett varenda publikation idag innehåller en ekonomidel är det hart när omöjligt att inte bli varse ekonomisk statistik. Vi blir serverade ögonblicksbilder av arbetslöshet, produktivitet, skuldsättning, räntor och valutor med en nästan naturvetenskaplig precision. Det är decimaler, grafer och procentenheter i trevliga färger och snygg inramning.
Sammantaget ger all denna information en bild av ett fungerande system. Ett system som försäkrar mot det oväntade – den svarta svanen. Det är också så att informationen genom sitt omfång framstått som absolut säker – ekonomi har transformerats från medvetenskap till något snarlikt vetenskap.
I och med denna transformation har vi också letts tro att vi kunnat förutse förlopp och framtida skeenden. För det kan man nämligen inom naturvetenskap – klyv en atom och du får energi. Klyv en ekonomi och du får oreda.
Vart vill jag komma med detta resonemang? Så här en bit in i den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet är det uppenbart att fler än jag kliar sig i huvudet, att fler vilseletts in i tron att den moderna ekonomiska modellen är genomrobust, osänkbar och krockkuddeförsedd. Globalisering och enorma system har helt okritiskt i egenskap av sin storhet beaktats som säkra – Titanic 2.0.
Tvärtom är det storskaligheten och omfånget som medfört osäkerheten och det påföljande extrema händelseförloppet. När vi precis lärt oss vad globaliseringen innebär får vi också reda på dess avigsidor – allt händer alla på en och samma gång. Tillgång och efterfråga är inte en angelägenhet på nationell eller kommunal nivå utan en global fråga.
Globalisering och viljan att bygga stora enheter har medfört likriktning. Det ligger i sakens natur och kallas på ekonomispråk för skalfördelar. Skalfördelar är en managementfavorit för att det är lätt att härleda ekonomiska effekter. Skalfördelar är bra till en viss gräns men likriktningen innebär också en stor sårbarhet inför förändring.
För att komma tillrätta med denna kris skulle vi behöva återgå till den lilla modellen. Det hanterbara, lokala och diversifierade. Vi måste förlita oss mer på kritiskt tänkande, reflektion och egenhet istället för ekonomiska doktriner och modeller från ovan. Vi måste se den reella marknaden själva och inte få den serverad via media.
Det är naturligtvis en utopi. Storhet har nämligen andra medförda egenskaper – dels har den via sin likriktande verkan fjättrat såväl arbetar som politiker vid sina smedjor och dels kan den fortsätta framstå som fungerande trots att den är svårt skadeskjuten. Via statistisk semantik övertygar den oss om att allt står väl till – EKG:n visar på hjärtrytm.
Att respiratorn går på högvarv bryr vi oss inte om.
Länkat: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2
Att mäta ger insikt och skänker ett ögonblick av kunskap och kontroll. Det amorfa (formlösa) kan för en stund fastställas, dokumenteras och avfärdas eller framhävas. Att mäta ger ett absolut sken av att saker och ting är under kontroll.
Sedan i stort sett varenda publikation idag innehåller en ekonomidel är det hart när omöjligt att inte bli varse ekonomisk statistik. Vi blir serverade ögonblicksbilder av arbetslöshet, produktivitet, skuldsättning, räntor och valutor med en nästan naturvetenskaplig precision. Det är decimaler, grafer och procentenheter i trevliga färger och snygg inramning.
Sammantaget ger all denna information en bild av ett fungerande system. Ett system som försäkrar mot det oväntade – den svarta svanen. Det är också så att informationen genom sitt omfång framstått som absolut säker – ekonomi har transformerats från medvetenskap till något snarlikt vetenskap.
I och med denna transformation har vi också letts tro att vi kunnat förutse förlopp och framtida skeenden. För det kan man nämligen inom naturvetenskap – klyv en atom och du får energi. Klyv en ekonomi och du får oreda.
Vart vill jag komma med detta resonemang? Så här en bit in i den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet är det uppenbart att fler än jag kliar sig i huvudet, att fler vilseletts in i tron att den moderna ekonomiska modellen är genomrobust, osänkbar och krockkuddeförsedd. Globalisering och enorma system har helt okritiskt i egenskap av sin storhet beaktats som säkra – Titanic 2.0.
Tvärtom är det storskaligheten och omfånget som medfört osäkerheten och det påföljande extrema händelseförloppet. När vi precis lärt oss vad globaliseringen innebär får vi också reda på dess avigsidor – allt händer alla på en och samma gång. Tillgång och efterfråga är inte en angelägenhet på nationell eller kommunal nivå utan en global fråga.
Globalisering och viljan att bygga stora enheter har medfört likriktning. Det ligger i sakens natur och kallas på ekonomispråk för skalfördelar. Skalfördelar är en managementfavorit för att det är lätt att härleda ekonomiska effekter. Skalfördelar är bra till en viss gräns men likriktningen innebär också en stor sårbarhet inför förändring.
För att komma tillrätta med denna kris skulle vi behöva återgå till den lilla modellen. Det hanterbara, lokala och diversifierade. Vi måste förlita oss mer på kritiskt tänkande, reflektion och egenhet istället för ekonomiska doktriner och modeller från ovan. Vi måste se den reella marknaden själva och inte få den serverad via media.
Det är naturligtvis en utopi. Storhet har nämligen andra medförda egenskaper – dels har den via sin likriktande verkan fjättrat såväl arbetar som politiker vid sina smedjor och dels kan den fortsätta framstå som fungerande trots att den är svårt skadeskjuten. Via statistisk semantik övertygar den oss om att allt står väl till – EKG:n visar på hjärtrytm.
Att respiratorn går på högvarv bryr vi oss inte om.
Länkat: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2
söndag 12 april 2009
More is more.
Under varje politiks debatt, frågeställning och genomlysning hörs politiker sjunga enkelhetens lov – än det ena än det andra skall bli enklare och mer tillgängligt för att råda bot på systemiska brister. Att publikt förorda enkelhet är ett retoriskt trumfkort som effektivt avväpnar allt motstånd – för vem vill framstå som förespråkare av krånglighet.
Den publika agendan i vårt demokratiska system är strävan mot enkelhet, Less is more men den faktiska och fysiska är en helt annan. Fler kontrollinstanser, myndigheter, verk, blanketter och statistiskt komplicerade modeller. Inte färre.
Förklaringen till detta kan vara så enkel som att komplexitet översätts till fler arbetstillfällen och motsatsen till färre. Förenkling leder till omedelbar arbetslöshet för berörd instans emedan de positiva effekterna det får för den som slipper bördan lär vänta på sig. Förenkling friställer tid. Tid som i det kontrollerade ledet kan användas till kärnverksamheten – sälja, bygga, skapa men som hos det kontrollerande organet inte kan användas till något.
Administration och byråkrati är industrialismens baksida eller ångmaskinen är byråkratens moder. Maskinen frigjorde människan från det fysiska arbetet men ålade honom blankettens börda.
Parallellt med att västvärlden industrialiserats har politiker sett sig ålagda att skapa pseudoarbete för att undvika massarbetslöshet. Och med ständiga industritekniska landvinningar som effektiviserat arbetsprocesserna har det också krävts byråkratiska dito som säkerställer en arbetsmarknad i jämvikt.
Att politiker säger sig sträva mot enkelhet faller på sin egen orimlighet då det vore direkt självdestruktivt. De små förenklingar de genomför sorteras under bröddisken eller på teaterscenen – bröd och skådespel. Och vem kontrollerar att förenklingarna inte leder nya krångligheter hos andra kontrollorgan – Quis custodiet ipsos custodes?
En förklaring till den kris västvärlden genomgår kanske återfinns i peak oil och en annan i peak finanstrolleri. En tredje kan vara peak byråkrati.
Den publika agendan i vårt demokratiska system är strävan mot enkelhet, Less is more men den faktiska och fysiska är en helt annan. Fler kontrollinstanser, myndigheter, verk, blanketter och statistiskt komplicerade modeller. Inte färre.
Förklaringen till detta kan vara så enkel som att komplexitet översätts till fler arbetstillfällen och motsatsen till färre. Förenkling leder till omedelbar arbetslöshet för berörd instans emedan de positiva effekterna det får för den som slipper bördan lär vänta på sig. Förenkling friställer tid. Tid som i det kontrollerade ledet kan användas till kärnverksamheten – sälja, bygga, skapa men som hos det kontrollerande organet inte kan användas till något.
Administration och byråkrati är industrialismens baksida eller ångmaskinen är byråkratens moder. Maskinen frigjorde människan från det fysiska arbetet men ålade honom blankettens börda.
Parallellt med att västvärlden industrialiserats har politiker sett sig ålagda att skapa pseudoarbete för att undvika massarbetslöshet. Och med ständiga industritekniska landvinningar som effektiviserat arbetsprocesserna har det också krävts byråkratiska dito som säkerställer en arbetsmarknad i jämvikt.
Att politiker säger sig sträva mot enkelhet faller på sin egen orimlighet då det vore direkt självdestruktivt. De små förenklingar de genomför sorteras under bröddisken eller på teaterscenen – bröd och skådespel. Och vem kontrollerar att förenklingarna inte leder nya krångligheter hos andra kontrollorgan – Quis custodiet ipsos custodes?
En förklaring till den kris västvärlden genomgår kanske återfinns i peak oil och en annan i peak finanstrolleri. En tredje kan vara peak byråkrati.
söndag 5 april 2009
Avgiftsfinansiering och inflationen
Som lantbrukare och verksam inom ett antal bolag är det är inte sällan jag kommer i kontakt med avgiftsfinansierade myndigheter, verk och kommunala förvaltningar. Allt som oftast blir jag irriterad över nivån på avgiften i förhållande till den faktiska arbetsinsats aktuell instans utför.
Exempelvis betalar jag en miljöavgift till en kommun där jag har en liten tillverkningsindustri. Avgiften betalas varje år oavsett om kommunen gör inspektion eller inte. Nu var det 7 år sedan kommunen var där och tittade på min invallning av ett utrymme där jag förvarar olja – vegetabilisk olja. Ett annat ord för vegetabilisk olja är matolja. Den gången de faktiskt var där tog det inte mer än 30 minuter att genomför själva inspektionen. Den andra halvtimmen bjöd jag på kaffe.
Denna lilla kommunala utflykt kostade för min del 3 300 Kr. Det är belopp som till och med får en gammal reklamare som jag att rodna. Omräknat till kostnad per timme hade jag kunna hyra in en überkonsult en halv dag och kanske fått ut något användbart mer än sällskap till fikat.
Om det nu vore så att de kom och hälsade på varje år för att inspektera invallningen och dricka kaffe skulle jag kanske acceptera avgiften men som det är nu har kommunen i princip hittat en trevlig liten årlig intäkt som varken kräver någon egentlig arbetsinsats och som gäller enligt lag. På 7 år har de rakat in drygt 20 000 Kr på 30 minuters arbete.
Ett annat exempel var när jag köpte mitt lantbruk. Då krävde kommunen att få komma dit och inspektera djurstallarna. Detta trots att de inspekterats och godkänts 2 år tidigare när de byggdes av den förra ägaren. Den utflykten kostade mig nästan 4 000 Kr. Kaffet hoppade jag över den här gången.
En avgiftsfinansierad statlig eller kommunal verksamhet skall alltså finansieras genom avgifter. Stiger kostnaderna höjer man helt sonika avgifterna. En rimlig förväntat höjning för ett statligt verk borde inte få överstiga samma stats kommunicerade årliga inflation.
Jag bad att få uppgifter från Bolagsverket om hur avgiften för att starta aktiebolag hade förändrat sig på 10 år. Efter ett par dagar fick jag så de önskade siffrorna:
1999 – 1 100 Kr
2001 – 1 700 Kr
2004 – 2 000 Kr
2009 – 2 200 Kr
På tio år (avgiften för 2009 infaller enligt meddelandet 091001) har avgiften ökat 100%. Det motsvarar en årlig tillväxt om 7,2% (x=2^(1/10)=1,07177). Aldrig någonsin har jag hört att vi haft så hög inflation. Det är 5% mer än Riksbankens inflationsmål men mer i paritet med den uppfattade inflationen – den riktiga.
En liknande jämförelse över alla avgiftsfinansierade myndigheter och verk ger förmodligen en jämförbar utveckling. Jag har inte riktigt tiden att genomföra det arbete för snart skall Kemikalieinspektionen ha sin årliga avgift om drygt 22 000 Kr för att jag gör samma vegetabiliska olja som jag gjorde förra året. Och året dessförinnan.
Någon som känner för att ta bollen?
Exempelvis betalar jag en miljöavgift till en kommun där jag har en liten tillverkningsindustri. Avgiften betalas varje år oavsett om kommunen gör inspektion eller inte. Nu var det 7 år sedan kommunen var där och tittade på min invallning av ett utrymme där jag förvarar olja – vegetabilisk olja. Ett annat ord för vegetabilisk olja är matolja. Den gången de faktiskt var där tog det inte mer än 30 minuter att genomför själva inspektionen. Den andra halvtimmen bjöd jag på kaffe.
Denna lilla kommunala utflykt kostade för min del 3 300 Kr. Det är belopp som till och med får en gammal reklamare som jag att rodna. Omräknat till kostnad per timme hade jag kunna hyra in en überkonsult en halv dag och kanske fått ut något användbart mer än sällskap till fikat.
Om det nu vore så att de kom och hälsade på varje år för att inspektera invallningen och dricka kaffe skulle jag kanske acceptera avgiften men som det är nu har kommunen i princip hittat en trevlig liten årlig intäkt som varken kräver någon egentlig arbetsinsats och som gäller enligt lag. På 7 år har de rakat in drygt 20 000 Kr på 30 minuters arbete.
Ett annat exempel var när jag köpte mitt lantbruk. Då krävde kommunen att få komma dit och inspektera djurstallarna. Detta trots att de inspekterats och godkänts 2 år tidigare när de byggdes av den förra ägaren. Den utflykten kostade mig nästan 4 000 Kr. Kaffet hoppade jag över den här gången.
En avgiftsfinansierad statlig eller kommunal verksamhet skall alltså finansieras genom avgifter. Stiger kostnaderna höjer man helt sonika avgifterna. En rimlig förväntat höjning för ett statligt verk borde inte få överstiga samma stats kommunicerade årliga inflation.
Jag bad att få uppgifter från Bolagsverket om hur avgiften för att starta aktiebolag hade förändrat sig på 10 år. Efter ett par dagar fick jag så de önskade siffrorna:
1999 – 1 100 Kr
2001 – 1 700 Kr
2004 – 2 000 Kr
2009 – 2 200 Kr
På tio år (avgiften för 2009 infaller enligt meddelandet 091001) har avgiften ökat 100%. Det motsvarar en årlig tillväxt om 7,2% (x=2^(1/10)=1,07177). Aldrig någonsin har jag hört att vi haft så hög inflation. Det är 5% mer än Riksbankens inflationsmål men mer i paritet med den uppfattade inflationen – den riktiga.
En liknande jämförelse över alla avgiftsfinansierade myndigheter och verk ger förmodligen en jämförbar utveckling. Jag har inte riktigt tiden att genomföra det arbete för snart skall Kemikalieinspektionen ha sin årliga avgift om drygt 22 000 Kr för att jag gör samma vegetabiliska olja som jag gjorde förra året. Och året dessförinnan.
Någon som känner för att ta bollen?
fredag 3 april 2009
Poltiskt simulator.
Det är ofrånkomligt att de som leder är av en annan natur än de som följer. Väldigt få kan på fullt allvar säga att de minsann kan göra ett lika bra ledarjobb som de som faktiskt gör det. Jag tror inte heller att det ligger i vår natur att inte acceptera att ett ledarskap faktiskt måste finnas. Såväl kollektivet som individen är i behov av en generell riktning, en allmän uppfattning och idé att använda som grund i sin egen värld.
Skillnader vi faktiskt kan acceptera är begränsade och svårbemästrade. Vi har stor acceptans för skillnader inom kunskap och erfarenhet men mindre så inför skillnader i släktskap och uppväxt. Likaså har vi full förståelse för rent fysiska olikheter som begränsar eller stärker en individ eller grupp. Vi kan också förstå att det finns skillnader i syn lite beroende på perspektiv men här börjar vi röra oss i gränslandet till det som inte så lätt accepteras.
Hur ser det då ut ur ett politiskt perspektiv? Politiker, tillsatta genom demokratiska processer som åtminstone rent begreppsmässigt stödjer uppfattningen om att vi behöver ett ledarskikt, fattar beslut som påverkar samhället. Politikern är sällan själv sakkunnig inom de områden han är satt att bestämma över utan har andra som bistår med just den kunskapen – hövdingen går till medicinmannen. Det kan accepteras i vissa enstaka fall men om det sker per automatik och alltid är det direkt menligt för ledargestalten och i förlängningen för vårt förtroende.
Lite mindre komplicerat kan det väl uttryckas som så att det är svårt att ha förtroende för en näringsminister som aldrig drivit ett eget företag, en försvarsminister som inte gjort allmän värnplikt eller en miljöminister som uttalar sig i rovdjursfrågor från centrala Stockholm.
Om dessa skillnader blir för stora eller för allmänheten påtagliga blir resultatet entydigt ett utbrett förakt för politiker och den styrning de utövar. Problemet är inte att vi har för många politiker, myndigheter och förordningar utan att de har så dålig förankring i verkligheten. Nu är verkligheten som begrepp lite utslitet men om piloten endast flugit simulator borde han inte få lämna marken med så mycket som en enda passagerare.
En näringsminister som inte i stött på en momsdeklaration, anställningsregler, exportrapporter till SCB, kreditförluster och sviktande orderingång borde över huvud taget inte få uttala sig i frågor som rör näring. Inte heller en miljöminister utan vare sig tamboskap eller frijagande jakthund kan, oavsett vilja sätta sig in i hur ett rovdjursangrepp berör och förstör för den som blir drabbad. Och hur man som försvarsminister kan komma undan med…
Egentligen är det helt absurt. Att vi accepterar samhällskirurger utan kunskaper om dess anatomi. Hur enda in i Älmhult kan en hel yrkeskår kollektivt bortse från bakgrund och kompetens vid själva anställningsprocessen – det övergår mitt osimulerad förstånd.
Länkat: DN, SVD
Skillnader vi faktiskt kan acceptera är begränsade och svårbemästrade. Vi har stor acceptans för skillnader inom kunskap och erfarenhet men mindre så inför skillnader i släktskap och uppväxt. Likaså har vi full förståelse för rent fysiska olikheter som begränsar eller stärker en individ eller grupp. Vi kan också förstå att det finns skillnader i syn lite beroende på perspektiv men här börjar vi röra oss i gränslandet till det som inte så lätt accepteras.
Hur ser det då ut ur ett politiskt perspektiv? Politiker, tillsatta genom demokratiska processer som åtminstone rent begreppsmässigt stödjer uppfattningen om att vi behöver ett ledarskikt, fattar beslut som påverkar samhället. Politikern är sällan själv sakkunnig inom de områden han är satt att bestämma över utan har andra som bistår med just den kunskapen – hövdingen går till medicinmannen. Det kan accepteras i vissa enstaka fall men om det sker per automatik och alltid är det direkt menligt för ledargestalten och i förlängningen för vårt förtroende.
Lite mindre komplicerat kan det väl uttryckas som så att det är svårt att ha förtroende för en näringsminister som aldrig drivit ett eget företag, en försvarsminister som inte gjort allmän värnplikt eller en miljöminister som uttalar sig i rovdjursfrågor från centrala Stockholm.
Om dessa skillnader blir för stora eller för allmänheten påtagliga blir resultatet entydigt ett utbrett förakt för politiker och den styrning de utövar. Problemet är inte att vi har för många politiker, myndigheter och förordningar utan att de har så dålig förankring i verkligheten. Nu är verkligheten som begrepp lite utslitet men om piloten endast flugit simulator borde han inte få lämna marken med så mycket som en enda passagerare.
En näringsminister som inte i stött på en momsdeklaration, anställningsregler, exportrapporter till SCB, kreditförluster och sviktande orderingång borde över huvud taget inte få uttala sig i frågor som rör näring. Inte heller en miljöminister utan vare sig tamboskap eller frijagande jakthund kan, oavsett vilja sätta sig in i hur ett rovdjursangrepp berör och förstör för den som blir drabbad. Och hur man som försvarsminister kan komma undan med…
Egentligen är det helt absurt. Att vi accepterar samhällskirurger utan kunskaper om dess anatomi. Hur enda in i Älmhult kan en hel yrkeskår kollektivt bortse från bakgrund och kompetens vid själva anställningsprocessen – det övergår mitt osimulerad förstånd.
Länkat: DN, SVD
torsdag 2 april 2009
Arbetslöshet i kronor och ören
Vi har enligt SCB 4 460 000 sysselsatta personer i Sverige och 387 000 arbetslösa vilket motsvarar en relativ arbetslöshet om 8%. Slår man det här på miniräknaren kommer man fram till en något lägre faktiskt siffra men jag använder SCB:s procentsats i alla fall.
12% arbetslöshet skulle rent matematiskt motsvara drygt 535 000 personer. Den relativa delen som SCB pratar om vet jag inte vad den innebär men det är i princip avrundningsfel och gör föga skillnad för mitt inlägg.
Snittlönen alla sektorer är 25 800 Kr enligt SCB. Det innebär en intäkt för kommunen varje månad om drygt 7 740 Kr i form av kommunalskatt (höftar med 30%). Det innebär också en inkomst till staten om 8 256 Kr i form av arbetsgivaravgift. En arbetslös betyder således en minskad skatteintäkt för samhället om ganska precis 16 000 Kr / månad och 192 000 Kr / år. Nu vet jag att det från arbetsgivaravgiften skall sättas av pengar till framtida pension som på så vis inte kan eller skall räknas som en inkomst för staten men de har varit där och lånat förr så det är högst troligt att det händer igen.
Nuvarande inkomstbortfall för stat och kommun är således 387 000 * 192 000 = 74 304 000 000 (Sjuttiofyra miljarder trehundrafyra miljoner ) kronor.
Det teoretiska inkomstbortfallet vid 12% arbetslöshet hamnar i häradet 102 720 000 000 (Hundratvå miljarder sjuhundratjugo miljoner ) kronor. 103 miljarder i direkta skatteintäkter som faller bort. Vad det sedan innebär i minskande punktskatter och mervärdesskatt är svårt att sia om men skillnad blir det.
Dessa teoretiska 103 miljarder kan ställas mot de totala skatteintäkterna 2008 som var 1489 miljarder. Dessa utgjordes till 60% av direkta och indirekta skatter på arbete.
Mer om var skatterna kommer ifrån på Ekonomifakta.
Det krävs ingen större fantasi för att förstå att statsfinanserna går en mörk framtid till mötes och att försiktighet är en dygd. De överskott staten hade under de goda åren lär inte räcka länge givet att de inte redan faktiskt är förbrukade. Att med så stort ekonomiskt ansvar glädjas åt ett överskott om 3% känns inte direkt riskavert.
Lätt överdrivet kan man nästan säga att den Svenska och till stor del även den Europeiska modellen är som en gigantisk LBO (Leveraged Buy Out) av nutida och framtida skatteintäkter. Den typen av affärer klarar knappt normala konjunktursvängningar och än mindre onormala. LBO:n kom till vägs ände denna gång och så kanske även den Svenska modellen.
12% arbetslöshet skulle rent matematiskt motsvara drygt 535 000 personer. Den relativa delen som SCB pratar om vet jag inte vad den innebär men det är i princip avrundningsfel och gör föga skillnad för mitt inlägg.
Snittlönen alla sektorer är 25 800 Kr enligt SCB. Det innebär en intäkt för kommunen varje månad om drygt 7 740 Kr i form av kommunalskatt (höftar med 30%). Det innebär också en inkomst till staten om 8 256 Kr i form av arbetsgivaravgift. En arbetslös betyder således en minskad skatteintäkt för samhället om ganska precis 16 000 Kr / månad och 192 000 Kr / år. Nu vet jag att det från arbetsgivaravgiften skall sättas av pengar till framtida pension som på så vis inte kan eller skall räknas som en inkomst för staten men de har varit där och lånat förr så det är högst troligt att det händer igen.
Nuvarande inkomstbortfall för stat och kommun är således 387 000 * 192 000 = 74 304 000 000 (Sjuttiofyra miljarder trehundrafyra miljoner ) kronor.
Det teoretiska inkomstbortfallet vid 12% arbetslöshet hamnar i häradet 102 720 000 000 (Hundratvå miljarder sjuhundratjugo miljoner ) kronor. 103 miljarder i direkta skatteintäkter som faller bort. Vad det sedan innebär i minskande punktskatter och mervärdesskatt är svårt att sia om men skillnad blir det.
Dessa teoretiska 103 miljarder kan ställas mot de totala skatteintäkterna 2008 som var 1489 miljarder. Dessa utgjordes till 60% av direkta och indirekta skatter på arbete.
Mer om var skatterna kommer ifrån på Ekonomifakta.
Det krävs ingen större fantasi för att förstå att statsfinanserna går en mörk framtid till mötes och att försiktighet är en dygd. De överskott staten hade under de goda åren lär inte räcka länge givet att de inte redan faktiskt är förbrukade. Att med så stort ekonomiskt ansvar glädjas åt ett överskott om 3% känns inte direkt riskavert.
Lätt överdrivet kan man nästan säga att den Svenska och till stor del även den Europeiska modellen är som en gigantisk LBO (Leveraged Buy Out) av nutida och framtida skatteintäkter. Den typen av affärer klarar knappt normala konjunktursvängningar och än mindre onormala. LBO:n kom till vägs ände denna gång och så kanske även den Svenska modellen.
onsdag 1 april 2009
Spik i foten?
Byggnads visar sig på styva linan samtidigt som Borg ärligt och insiktsfullt pratar om en eventuell massarbetslöshet. Antingen har Byggnads en strejkkassa som är betungande eller så har de tillgång till helt andra mätmetoder och kristallkulor än de namntunga prognosmakarna. Mer troligt är att ledarskiktet i Byggnads är tillsatts enligt The Wanja Principle – låg kompetens ger hög position.
Borg är enligt mig en smula unik för att vara politiker. Han är nog den på den Svenska arenan som kommer närmast sanningen om hur svår den här konjunkturförsämringen egentligen är. Att det kanske inte alls handlar om ett V och inte heller om ett U utan om ett X som där får representera en slutpunkt i den moderna västliga ekonomin.
Man skall enligt de visa välja sina strider. Såväl tidpunkt som motståndare och orsak torde ingå i valet. Byggnads ligger inte rätt på någon av punkterna. Allra minst i valet av tidpunkt.
Det är inte gryning. Det är midnatt.
Borg är enligt mig en smula unik för att vara politiker. Han är nog den på den Svenska arenan som kommer närmast sanningen om hur svår den här konjunkturförsämringen egentligen är. Att det kanske inte alls handlar om ett V och inte heller om ett U utan om ett X som där får representera en slutpunkt i den moderna västliga ekonomin.
Man skall enligt de visa välja sina strider. Såväl tidpunkt som motståndare och orsak torde ingå i valet. Byggnads ligger inte rätt på någon av punkterna. Allra minst i valet av tidpunkt.
Det är inte gryning. Det är midnatt.
söndag 29 mars 2009
En hund begraven
Jag är normalt inte lagd åt det konspiratoriska hållet men turerna kring Elmehagen, Wedin och den nu presenterade önskan om återbetalning känns efterhandskonstruerade och luktar full panik. Wanja inser att skåpet är blått och att priset för denna förtroendekris i förlängningen hade hamnat långt högre än de miljoner själva pensionen skulle ha kostat.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
fredag 27 mars 2009
Jag vill inte ha fred på jorden.
Fick jag en önskan som bara skulle vara för en kort period skulle jag inte falla i fållan och önska fred på jorden i bästa normativa stil. Nej, jag skulle önska direktdemokrati.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Wanja i otakt.
Antingen är det jag som har ett synapsbrott eller så är det Wanja som har multipla. Hur enda in i Älmhult kan man ha så skev uppfattning om vad feghet är som följande utspel ger intryck av? Att dessutom i samma andetag försöka falla tillbaka på att man fått ett förtroende från medlemmarna är näst intill kriminellt obegåvat och världsfrånvänt.
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
onsdag 25 mars 2009
Confucius Wanja, Confucius!
Alltid lika aktuella visdomsord från Confucius. Dra lärdom.
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
Hjälper eller stjälper?
Blir Ebba Lindsö tuvan som stjälper lasset? Wanja kan tydligen inte välja sina stödtrupper utan de ansluter självmant. Ebba har jämfört Wanja försvinnande liten anknytning till arbetarklassen och hennes förtroendekapital är lika värdefullt som Zimbawes valuta. Men, Ebba saknar sjukdomsinsikt och kör lika fullt vidare i bästa "you go girl" stil.
Nu försvaras Wanja i blogg- och kommentarfält som vore detta en genusfråga - det är det inte. Punkt. Det är en fråga om vikten av ett korrekt utfört arbete, om orsak och verkan, ryggrad och självinsikt.
Att skyndsamt krypa in i genusargument är att spotta ärligheten i ansiktet.
Nu försvaras Wanja i blogg- och kommentarfält som vore detta en genusfråga - det är det inte. Punkt. Det är en fråga om vikten av ett korrekt utfört arbete, om orsak och verkan, ryggrad och självinsikt.
Att skyndsamt krypa in i genusargument är att spotta ärligheten i ansiktet.
tisdag 24 mars 2009
Wanjagate rullar vidare!
---------- Uppdaterad 090325 ----------
LO i Skåne gör ett försök till utbrytning ur den gemensamma synen om Wanjas varande. Kanske har de läst, sett, hört och förstått det orimliga i Wanjas försvar och strategi för att "sitta säkert". Simulacra tilldelar Skånefalangen en smula credo för tilltaget.
------------------------------------------
Nu tar Wanja ton och kräver granskning enligt DI. Wanja vandrar obehindrat mellan hundimitationerna - från Chow chow till Terrier i ett nafs. Terriern, känd för att inte begripa när motståndet är övermäktigt har bara ett försvar och det är anfall.
Nåväl, Stig Malm ställer en relevant fråga samtidigt som han påpekar att om man tar 770.000 Kr som var den månatliga pensionsinbetalningen och multiplicerar det med 12 så blir det en försvarlig mängd pengar.
Lider fru Lundby-Wedin av dyskalkyli? Det är varken ovanligt eller svårt att hantera förutsatt att man har sjukdomsinsikt. Har man inte det blir det genast svårare.
Att övriga och samtliga LO-förbund inte ser någon anledning för Wanja att ta ner skylten är märkligt och kanske till och med komprometterande. Att man har förståelse för att det i medlemsleden ställs sådana krav gör intet för att återställa ett eventuellt förtroende för LO.
Prova istället att gå från ord till handling. Det brukar fungera. Prova även att göra det som en förtroendevald person är ämnad göra - vidmakthålla förtroendet samt uträtta det som dina väljare anser bör göras. Som förtroendevald skall du vara en proxy och inte en laptop utan uppkoppling.
Lite "old school" kanske? Men, värt ett försök.
LO i Skåne gör ett försök till utbrytning ur den gemensamma synen om Wanjas varande. Kanske har de läst, sett, hört och förstått det orimliga i Wanjas försvar och strategi för att "sitta säkert". Simulacra tilldelar Skånefalangen en smula credo för tilltaget.
------------------------------------------
Nu tar Wanja ton och kräver granskning enligt DI. Wanja vandrar obehindrat mellan hundimitationerna - från Chow chow till Terrier i ett nafs. Terriern, känd för att inte begripa när motståndet är övermäktigt har bara ett försvar och det är anfall.
Nåväl, Stig Malm ställer en relevant fråga samtidigt som han påpekar att om man tar 770.000 Kr som var den månatliga pensionsinbetalningen och multiplicerar det med 12 så blir det en försvarlig mängd pengar.
Lider fru Lundby-Wedin av dyskalkyli? Det är varken ovanligt eller svårt att hantera förutsatt att man har sjukdomsinsikt. Har man inte det blir det genast svårare.
Att övriga och samtliga LO-förbund inte ser någon anledning för Wanja att ta ner skylten är märkligt och kanske till och med komprometterande. Att man har förståelse för att det i medlemsleden ställs sådana krav gör intet för att återställa ett eventuellt förtroende för LO.
Prova istället att gå från ord till handling. Det brukar fungera. Prova även att göra det som en förtroendevald person är ämnad göra - vidmakthålla förtroendet samt uträtta det som dina väljare anser bör göras. Som förtroendevald skall du vara en proxy och inte en laptop utan uppkoppling.
Lite "old school" kanske? Men, värt ett försök.
måndag 23 mars 2009
En pudel? Nej, en chow chow!
Att göra en pudel är att göra avbön och på så vis behålla viss heder. En extrempudel är avbön under svår press där hedern som behålls knappt är mätbar.
Nu har Wanja Lundby-Wedin infört en ny kategori - Chow chown.
Enligt Stanley Coren, psykolog vidUniversity of British Columbia och författare till "The Intelligence of Dogs" är Chow chow inte riktigt sist på listan över smarta hundar men eftersom den ursprungligen föddes upp för att ätas är den som art lite extra komisk. Vem behöver intelligent mat?
Exempelvis krävs det mellan 80 och 100 försök innan en Chow begriper vad "sitt" betyder och chansen att den kommer ihåg det till nästa gång är endast 25%. Jämförelsevis behöver man bara säga till en Border Collie sisådär 4-5 gånger innan den begriper och chansen att den minns är 95%. (Mer om hundars intelligens här.)
Att publikt erkänna att man bevisligen är inkompetent och att kostymen är för stor är således en ny och inte direkt smickrande hundimitation.
Men det är alltid roligt med nya hundar i kenneln. Välkommen Wanja!
Nu har Wanja Lundby-Wedin infört en ny kategori - Chow chown.
Enligt Stanley Coren, psykolog vidUniversity of British Columbia och författare till "The Intelligence of Dogs" är Chow chow inte riktigt sist på listan över smarta hundar men eftersom den ursprungligen föddes upp för att ätas är den som art lite extra komisk. Vem behöver intelligent mat?
Exempelvis krävs det mellan 80 och 100 försök innan en Chow begriper vad "sitt" betyder och chansen att den kommer ihåg det till nästa gång är endast 25%. Jämförelsevis behöver man bara säga till en Border Collie sisådär 4-5 gånger innan den begriper och chansen att den minns är 95%. (Mer om hundars intelligens här.)
Att publikt erkänna att man bevisligen är inkompetent och att kostymen är för stor är således en ny och inte direkt smickrande hundimitation.
Men det är alltid roligt med nya hundar i kenneln. Välkommen Wanja!
Vikten av att leka krig.
Jag vet väldigt lite om hotbilder, försvarspolitik och militärtjänstgöring. Trots detta upptäcker jag att jag är ganska välvilligt inställd till försvarsmakten eller mer ärligt min bild av försvarsmakten. Varje moderna uppdatering av den bilden har mer varit av ondo då de börjat syssla med alldeles för många saker långt ifrån själva grunduppgiften - fredsbevarandet. Är det inte "forskning" kring värdegrunder så är det byte av logotyper eller utredningar om genusfrågor.
Varför är jag då välvilligt inställd till försvaret? Jag gillar idén med allmän värnplikt därför att det erbjuder en relativt verklig och kontrollerad miljö där ungdomar kan få möjlighet att lära känna sig själv genom andra. Det där lät kanske lite väl pseudovetenskapligt men låt mig få utveckla det en smula.
Man kan i och för sig hävda att man idag, i fjär- och bergvärmesverige inte behöver kunna hugga ved och att om man nu nödvändigtvis måste ha ved så finns det på macken i trevliga små säckar.
Jag använder vedhuggning som exempel men det finns inom det militära en uppsjö av verkliga händelser som är minst lika viktiga. Dra upp en bil ur diket, laga mat utomhus, intimhygien utan dusch, livräddning och byggande av bivack för att nämna några.
Detta är kropp och hjärna i synergi. Motsvarande digitala upplevelse erbjuder väldigt lite av den varan. Fingrets klickande gör ingen skilland från en träbit till en annan. Det blir ett endimensionellt lärande som har få om några användningområden utanför den digitala världen.
Låt oss bevara möjligheten för våra ungdomar att komma i kontakt med verkligheten genom den allmänna värnplikten. Låt dem åtminstone få använda både huvud och kropp en kort period i livet. Ta inte ifrån dem den möjligheten.
Varför är jag då välvilligt inställd till försvaret? Jag gillar idén med allmän värnplikt därför att det erbjuder en relativt verklig och kontrollerad miljö där ungdomar kan få möjlighet att lära känna sig själv genom andra. Det där lät kanske lite väl pseudovetenskapligt men låt mig få utveckla det en smula.
I takt med att samhället blir mer abstraherat är nyttan och nödvändigheten av "verkliga" händelser större än i den gamla världen.För 50 år sedan kunde du fråga en bataljon om det fanns någon som aldrig huggit ved och troligtvis inte behövt använda fler än fem fingrar för resultatet. Ställer du samma fråga idag lär du behöva en miniräknare. Om du däremot frågar om de digitalt huggit ved i ett nätspel lär du få ett med historien jämförbart resultat.
Man kan i och för sig hävda att man idag, i fjär- och bergvärmesverige inte behöver kunna hugga ved och att om man nu nödvändigtvis måste ha ved så finns det på macken i trevliga små säckar.
Jag använder vedhuggning som exempel men det finns inom det militära en uppsjö av verkliga händelser som är minst lika viktiga. Dra upp en bil ur diket, laga mat utomhus, intimhygien utan dusch, livräddning och byggande av bivack för att nämna några.
Alla dessa verkliga sysslor skapar lika verkliga kunskaper i fler dimensioner än just den specifika sysslan.Vedhuggning lär dig fler saker än själva svingandet. Det är praktisk material- och hållfasthetslära på en och samma gång. Det erbjuder en uppsjö av logistiskt intressanta utmaningar för att få till en smidig och effektiv tillverkning. Du lär dig att se och känna hur och var en träbit klyvs bäst och efter en stund kommer du till och med att använda din hörsel för att avgöra om träbiten ger sig på ett eller två hugg.
Detta är kropp och hjärna i synergi. Motsvarande digitala upplevelse erbjuder väldigt lite av den varan. Fingrets klickande gör ingen skilland från en träbit till en annan. Det blir ett endimensionellt lärande som har få om några användningområden utanför den digitala världen.
Låt oss bevara möjligheten för våra ungdomar att komma i kontakt med verkligheten genom den allmänna värnplikten. Låt dem åtminstone få använda både huvud och kropp en kort period i livet. Ta inte ifrån dem den möjligheten.
torsdag 19 mars 2009
Inteflation?
För inte så länge sedan var inflation ett begrepp som felaktigt förklarades som tillväxt och på så vis också något nödvändigt. Den ursprungliga och mer korrekta beskrivningen försvann med mina morföräldrar. För dem, med 2:a världskriget färskt i minnet, ett illavarslande ord och ett reellt hot mot deras besparingar. Alltså, på inget vis något man strävade efter.
Om du frågar fem av dina närmaste vad inflation betyder är sannolikheten stor att du får följande svar:
Den historiskt mer korrekta beskrivningen är inte så svår att hitta och det har troligtvis skrivits kilometervis med definitioner men det finns en som jag föredrar, just för att den är så enkel:
Urholkningen av penningens värde har skett genom en utspädning som vi varken kan se eller kontrollera. För att förstå hur utspädningen skett måste man också förstå hur banksystemet fungerar. Många, om inte de flesta tror att pengar du lånar är pengar som någon annan stoppat in. Att banken i princip är ett kassavalv med fysiska pengar i ett visst absolut antal. Inget kan vara mer fel. Hade det varit så hade begreppet bank run inte funnits. En löpning mot banken är när alla tar ut sina sparpengar på en och samma gång vilket ofelbart leder till att banken går omkull.
I praktiken är det istället så att banken bara har en fraktion av dina pengar hos sig. Hur stor fraktionen är varierar men om vi för enkelhetens skull säger att den är 20% så kan varje inlånad 100-lapp skapa 400 nya pengar via lån. Dessa pengar skapas alltså ur intet - ex nihilo. Det här är snabbt och lite otydligt men för den som vill fördjupa sig finns mer att läsa på wikipedia.
I Sverige krävs det att banken har en kapitaltäckningsgrad på 8%. Det innebär i praktiken att de bara behöver ha 8 kr för att låna ut 100 kr. Plötsligt från ingenstans, ex nihilo skapas 92 kr. Sim Sala Bim!
På så vis sker alltså utspädningen av penningens värde. För banken är det naturligtvis utmärkt då det är via lånen de tjänar sina pengar. Men för konsumenten är det i sort sett av ondo då dessa luftpengar omedelbart resulterar i ökande priser - om kapitaltäckningsgraden varit 50% hade inte ett normalboende kostat flera miljoner. Ett par tre årslöner på sin höjd. Ett fullt realistiskt resultat av 5-10 års sparande.
Så vad har nu staten för intresse av inflation? Som bekant har staten under lång tid haft större utgifter än vad de haft inkomster och för att täcka upp har man lånat pengar på marknaden. Bankerna har historiskt sett varit stora långivare till staten. Lånen till staten räknas som en tillgång hos banken på precis samma vis som en räntefond gör i din depå. Denna tillgång kan de sedan med ovan nämnda kapitaltäckningsgrad "belåna" till 92% genom att skapa exempelvis bostadslån i samma omfattning.
För statens del är inflation gratis amortering på statsskulden. De lån de tagit minskar i värde linjärt med inflationen samtidigt som skatteintäkterna ökar på alla de varor och tjänster som blir dyrare. Högre stämpelskatt vid fastighetsköp, tidigare även högre fastighetsskatt, mer moms på varor och tjänster, mer energiskatt på drivmedel och så vidare.
Vi blir kollektivt belånade via staten och betalar priset dels genom att värdet på våra pengar minskar och dels genom att exempelvis punktskatterna ökar. Någon kanske hävdar att det inte föreligger något tvång att låna pengar av banken och att det således inte drabbar den som är skuldfri. Men det är det som är så finurligt med inflation - det drabbar alla och är i klartext en osynlig skatt eller kostnad för statens ofinansierade åtaganden.
Dessutom är inflationen verksam efter alla löne- och kapitalskatter. Vårdförbundets glada anhängare som nöjt kunde konstatera att de minsann fått löneökning i paritet med inflationen är ett gäng nötter som i likhet med många andra saknar elementära kunskaper i matematik.
Om inflationen är 3% och löneökningen före skatt också den är 3% är det egentliga utfallet av lönepåslaget 2,1% efter det att löneskatten är betald. Inte en människa påtalade detta efter det att strejken var avklarad och parterna överens. Löneökningen förvandlades i en handvändning till en löneminskning om 0,9%. Abra Kadabra.
Så, bara för att kompensera för en inflation om 3% krävs ett lönepåslag om 4,3% förutsatt att du inte betalar marginalskatt. Och för att få en faktisk löneökning om 3% i plånboken krävs då en reell ökning om 8,57%. Jag skulle vilja se den fackliga förhandlare som lyckas driva igenom ett sådant förslag.
Vad är då inflation bra för? För det är så det presenterats i media sedan slutet av 90-talet och ungefär fram till nu. Det är naturligtvis bra för att ingen begriper vad det är - en omnipotent och lättadministrerad skatt och för att det ger politiker en aldrig sinande källa till finansiella medel.
Nu börjar det talas om en annan flation, nämligen deflation. Och det vill ingen nu levande politiker höra talas om. För det betyder i klartext att deras trollerilåda går sönder, deras finansiella särimner tappat ett ben.
Jag skulle vara nöjd med inteflation - varken def eller inf. Jag vill lita på att mina pengar bibehåller sitt värde. Jag vill att det skall vara upp till mig att antingen förbruka dem eller investera dem i verklig produktiv verksamhet. För det är så vi skall skapa mer tillväxt - genom att tillverka saker och inte genom att konsumerar för pengar vi inte har.
Länkat: DN, SVD, DN2 SVD2
Om du frågar fem av dina närmaste vad inflation betyder är sannolikheten stor att du får följande svar:
- Det är stigande priser!Och sedan är saken biff. Vi accepterar det som en sanning, trots att den har ganska få år på nacken och fortsätter med våra liv. Vårdförbundet triumferar med att de minsann lyckats med löneökningar i paritet med inflationen, handel höjer sina priser med hänvisning till inflationen och riksbanken ritar lite nya kurvor och prognoser. Alla nöjda och glada.
Den historiskt mer korrekta beskrivningen är inte så svår att hitta och det har troligtvis skrivits kilometervis med definitioner men det finns en som jag föredrar, just för att den är så enkel:
- Inflation är då allt blir mer värdefullt förutom pengar!Det är svårt att tolka det som något positivt. Priset stiger inte för att varan blivit mer åtråvärd utan för att pengarna blivit mindre värda.
Urholkningen av penningens värde har skett genom en utspädning som vi varken kan se eller kontrollera. För att förstå hur utspädningen skett måste man också förstå hur banksystemet fungerar. Många, om inte de flesta tror att pengar du lånar är pengar som någon annan stoppat in. Att banken i princip är ett kassavalv med fysiska pengar i ett visst absolut antal. Inget kan vara mer fel. Hade det varit så hade begreppet bank run inte funnits. En löpning mot banken är när alla tar ut sina sparpengar på en och samma gång vilket ofelbart leder till att banken går omkull.
I praktiken är det istället så att banken bara har en fraktion av dina pengar hos sig. Hur stor fraktionen är varierar men om vi för enkelhetens skull säger att den är 20% så kan varje inlånad 100-lapp skapa 400 nya pengar via lån. Dessa pengar skapas alltså ur intet - ex nihilo. Det här är snabbt och lite otydligt men för den som vill fördjupa sig finns mer att läsa på wikipedia.
I Sverige krävs det att banken har en kapitaltäckningsgrad på 8%. Det innebär i praktiken att de bara behöver ha 8 kr för att låna ut 100 kr. Plötsligt från ingenstans, ex nihilo skapas 92 kr. Sim Sala Bim!
På så vis sker alltså utspädningen av penningens värde. För banken är det naturligtvis utmärkt då det är via lånen de tjänar sina pengar. Men för konsumenten är det i sort sett av ondo då dessa luftpengar omedelbart resulterar i ökande priser - om kapitaltäckningsgraden varit 50% hade inte ett normalboende kostat flera miljoner. Ett par tre årslöner på sin höjd. Ett fullt realistiskt resultat av 5-10 års sparande.
Så vad har nu staten för intresse av inflation? Som bekant har staten under lång tid haft större utgifter än vad de haft inkomster och för att täcka upp har man lånat pengar på marknaden. Bankerna har historiskt sett varit stora långivare till staten. Lånen till staten räknas som en tillgång hos banken på precis samma vis som en räntefond gör i din depå. Denna tillgång kan de sedan med ovan nämnda kapitaltäckningsgrad "belåna" till 92% genom att skapa exempelvis bostadslån i samma omfattning.
För statens del är inflation gratis amortering på statsskulden. De lån de tagit minskar i värde linjärt med inflationen samtidigt som skatteintäkterna ökar på alla de varor och tjänster som blir dyrare. Högre stämpelskatt vid fastighetsköp, tidigare även högre fastighetsskatt, mer moms på varor och tjänster, mer energiskatt på drivmedel och så vidare.
Vi blir kollektivt belånade via staten och betalar priset dels genom att värdet på våra pengar minskar och dels genom att exempelvis punktskatterna ökar. Någon kanske hävdar att det inte föreligger något tvång att låna pengar av banken och att det således inte drabbar den som är skuldfri. Men det är det som är så finurligt med inflation - det drabbar alla och är i klartext en osynlig skatt eller kostnad för statens ofinansierade åtaganden.
Dessutom är inflationen verksam efter alla löne- och kapitalskatter. Vårdförbundets glada anhängare som nöjt kunde konstatera att de minsann fått löneökning i paritet med inflationen är ett gäng nötter som i likhet med många andra saknar elementära kunskaper i matematik.
Om inflationen är 3% och löneökningen före skatt också den är 3% är det egentliga utfallet av lönepåslaget 2,1% efter det att löneskatten är betald. Inte en människa påtalade detta efter det att strejken var avklarad och parterna överens. Löneökningen förvandlades i en handvändning till en löneminskning om 0,9%. Abra Kadabra.
Så, bara för att kompensera för en inflation om 3% krävs ett lönepåslag om 4,3% förutsatt att du inte betalar marginalskatt. Och för att få en faktisk löneökning om 3% i plånboken krävs då en reell ökning om 8,57%. Jag skulle vilja se den fackliga förhandlare som lyckas driva igenom ett sådant förslag.
Vad är då inflation bra för? För det är så det presenterats i media sedan slutet av 90-talet och ungefär fram till nu. Det är naturligtvis bra för att ingen begriper vad det är - en omnipotent och lättadministrerad skatt och för att det ger politiker en aldrig sinande källa till finansiella medel.
Nu börjar det talas om en annan flation, nämligen deflation. Och det vill ingen nu levande politiker höra talas om. För det betyder i klartext att deras trollerilåda går sönder, deras finansiella särimner tappat ett ben.
Jag skulle vara nöjd med inteflation - varken def eller inf. Jag vill lita på att mina pengar bibehåller sitt värde. Jag vill att det skall vara upp till mig att antingen förbruka dem eller investera dem i verklig produktiv verksamhet. För det är så vi skall skapa mer tillväxt - genom att tillverka saker och inte genom att konsumerar för pengar vi inte har.
Länkat: DN, SVD, DN2 SVD2
onsdag 18 mars 2009
Tjänstemän - Sveriges svar på Judge Dredd.
I takt med lagtsunamin måste vi för att bibehålla rättssäkerheten öka utbildningsinsatserna inom juridik. En såväl tidsödande som kostsam åtgärd som på så vis faller ur den politiska agendan.
Men, vänta nu! Vi har ju redan kadrer av hämndlystna, välbeväpnade och underättade tjänstemän som knappt kan bärga sig inför uppgiften. Hos Skatteverket och Socialtjänsten är "tjänstemannavåld" och rättsövergrepp fikarastbegrepp och knappast en nyhet. Meningsskiljaktigheter bemöts med upptaxering och ett ostädat boende förlorar ditt barn.
Eftersom kompetensen bevisligen finns inom statliga verk och myndigheter dröjer det nog inte länge innan den också förmedlats till de instanser som skall ta vid där lagförslagen slutar.
Innan du och jag vet ordet av kommer tjänstemän på lämpligt tvåhjuligt fortskaffningsmedel och knackar på dörren - rättviseskipande à la minute i sann Judge Dredd anda.
Men, vänta nu! Vi har ju redan kadrer av hämndlystna, välbeväpnade och underättade tjänstemän som knappt kan bärga sig inför uppgiften. Hos Skatteverket och Socialtjänsten är "tjänstemannavåld" och rättsövergrepp fikarastbegrepp och knappast en nyhet. Meningsskiljaktigheter bemöts med upptaxering och ett ostädat boende förlorar ditt barn.
Eftersom kompetensen bevisligen finns inom statliga verk och myndigheter dröjer det nog inte länge innan den också förmedlats till de instanser som skall ta vid där lagförslagen slutar.
Innan du och jag vet ordet av kommer tjänstemän på lämpligt tvåhjuligt fortskaffningsmedel och knackar på dörren - rättviseskipande à la minute i sann Judge Dredd anda.
Snaran dras åt.
Parallellt med att näringslivet bedriver hundskola verkar nu politiker arbeta i skift med att lansera nya lagförslag med inriktning medborgarkontroll. Namnen på verktygen, FRA, IPRED med flera låter mindre dramatiskt än vad de är ämnade för och vad de kan göra med dig som person. Ungefär som AK4.
Jag får känslan av att de tappat kontrollen helt och att de i sin iver skapar nya metoder och verktyg istället för att se över de vi redan har. Varför sådant fokus på svarta inkomster och fildelning när vi har bankrånare yngre än 18 år? När jag läste om de unga bankrånarna tänkte jag att detta var ett minst sagt grovt underbetyg för alla inblandade politiker. Jag skulle skämmas som en hund om jag varit delaktig. Men där lär vi nog inte se någon extrempudel.
Vi har ett rätts- och polisväsende som inte mäktar med nuvarande börda där uppklaringsprocenten tävlar med riksbanken om först till botten. Rättssäkerheten, ett tungt och välanvänt ord i alla demokratier börjar kännas lite mer schlager, lättviktigt och tjillevipp.
Jag känner ett begynnande obehag inför mitt umgänge med staten. Från att ha växt upp med att de var de som gav oss sjukvård, skola, vägar och televerk så har de nu blivit ett allienarat frälse av utförsäljare och Orwellanhängare.
Om kaos är granne med gud torde gud gå att finna i trakterna av Rosenbad just nu.
Jag får känslan av att de tappat kontrollen helt och att de i sin iver skapar nya metoder och verktyg istället för att se över de vi redan har. Varför sådant fokus på svarta inkomster och fildelning när vi har bankrånare yngre än 18 år? När jag läste om de unga bankrånarna tänkte jag att detta var ett minst sagt grovt underbetyg för alla inblandade politiker. Jag skulle skämmas som en hund om jag varit delaktig. Men där lär vi nog inte se någon extrempudel.
Vi har ett rätts- och polisväsende som inte mäktar med nuvarande börda där uppklaringsprocenten tävlar med riksbanken om först till botten. Rättssäkerheten, ett tungt och välanvänt ord i alla demokratier börjar kännas lite mer schlager, lättviktigt och tjillevipp.
Jag känner ett begynnande obehag inför mitt umgänge med staten. Från att ha växt upp med att de var de som gav oss sjukvård, skola, vägar och televerk så har de nu blivit ett allienarat frälse av utförsäljare och Orwellanhängare.
Om kaos är granne med gud torde gud gå att finna i trakterna av Rosenbad just nu.
tisdag 10 mars 2009
Paramilitärt konsultangrepp
Att det svenska försvaret är under nedmontering såväl materiellt som personellt har väl knappast undgått någon. Att vi idag näppeligen kan motstå ett militärt angrepp stort som litet framstår som allmän vetskap men verkar samtidigt bekymra få. Möjligtvis då de lite äldre som gjort riktig värnplikt. Innan försvaret började med värdegrunder, genusfrågor och profilarbeten.
Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.
Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?
Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.
Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.
Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?
Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
