Regelmässigt förhinder

Det borde ha varit enkelt. Ett beslut, en åtgärd och ett resultat som åtnjutit respekt hos väljarna. Som korv med mos – enkelt. Men istället blev det komplicerat och tydligen omöjligt att genomföra.

Om det är så att det faktiskt föreligger ”systemiska” hinder för att genomföra en frysning av politikernas löner har vi ett felaktigt utformat system. Åtminstone felaktigt ur ett medborgarperspektiv. Ur en politikers perspektiv är det naturligtvis trevligt att slippa genomföra en så reell solidariskt handling som ”inte mer pengar i min plånbok” faktiskt innebär.

Jag fick inte så lite ont i ögat när jag såg att Sahlin dänger in 131.000 i månaden och att det dessutom var ”beslutat” i partiledningen att hon som oppositionsledare skulle åtnjuta samma inkomst som sittande statsminister. Lycka till 2010 med anknytningen till väljarkåren.

Om man som politiker inte inser den kommunikativa kraften av en solidarisk lönebegränsning saknar man kontakt och inlevelse. Ett strategiskt misstag i en eventuell kamp mot politikerförakt. Inte för att jag tror att någon sådan bedrivs aktivt men som tanke är det intressant då det på sätt och vis antyder att de egentligen ger blanka fan i vad folk tycker.

Vi genomlider just nu en allvarlig ekonomisk kris. En kris som kommer skala av en betydande del arbetare från marknaden, som kanske inte hittar tillbaka till en jämförbar tillvaro i framtiden. Det är på riktigt, surt och genomtråkigt men det finns en ljuspunkt – krisen stresstestar inte bara det ekonomiska systemet utan också det politiska.

Jag vill påstå att krisen inte bara visar att vi haft en finansmarknad för cowboys utan att vi också styrts av en politik med för få inslag av pragmatism. De politiska beslutens verkan är vad som är betydelsefullt inte hur de låter.

Att bedriva politik med låg verkningsgrad fungerar utmärkt i en uppåtgående marknad men när trenden vänder kommer den precis som de finansiella trolleriprodukterna att haverera.

En hund begraven

Jag är normalt inte lagd åt det konspiratoriska hållet men turerna kring Elmehagen, Wedin och den nu presenterade önskan om återbetalning känns efterhandskonstruerade och luktar full panik. Wanja inser att skåpet är blått och att priset för denna förtroendekris i förlängningen hade hamnat långt högre än de miljoner själva pensionen skulle ha kostat.

Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.

Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.

Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.

Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.

Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.

Wanja i otakt.

Antingen är det jag som har ett synapsbrott eller så är det Wanja som har multipla. Hur enda in i Älmhult kan man ha så skev uppfattning om vad feghet är som följande utspel ger intryck av? Att dessutom i samma andetag försöka falla tillbaka på att man fått ett förtroende från medlemmarna är näst intill kriminellt obegåvat och världsfrånvänt.

Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.

Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.

Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.

Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!

Confucius Wanja, Confucius!

Alltid lika aktuella visdomsord från Confucius. Dra lärdom.

1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.

2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.

3. Den försiktige gör sällan fel.

Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".

Länkat: DN

Typexemplarisk kommunikation och blåa skåp.

Det är modernt att inte ta ansvar. Annat kan man inte säga givet skandalstormen den senaste tiden. Få, om någon säger som det är - vi har gjort det i det blå skåpet och dörrjäveln står på vid gavel. Än ovanligare är det att man pratar i jagform. Att prata i jagform är tydligen väldigt jobbigt om man varit i närheten av blåa skåp.

En angränsande modernitet är att i samband med finanskrisen inte inse att man med sin egen verksamhet varit och är högst delaktig. Alla stora bolag skyller på finanskrisen trots att de har en uppsjö av hävstänger som är med och bänder i varje krona de har. Bankerna är smått otroliga i att inte kännas vid sin egen delaktighet

En glad och go tjej på Swedbank säger nu med hänvisning just till finanskrisen att det blivit så dyrt att låna pengar för dem och att de måste höja räntan istället för att sänka den. Inte ett ord om de blåa skåpen i baltstaterna och Ukraina som agerar sänke för Swedbank på lånemarknaden.

Men, vad kan man vänta sig? Det är modern kommunikation utmejslad av pr-konsulter och mediatränare. Det är VM i att säga ingenting fast det låter som någonting.

Hjälper eller stjälper?

Blir Ebba Lindsö tuvan som stjälper lasset? Wanja kan tydligen inte välja sina stödtrupper utan de ansluter självmant. Ebba har jämfört Wanja försvinnande liten anknytning till arbetarklassen och hennes förtroendekapital är lika värdefullt som Zimbawes valuta. Men, Ebba saknar sjukdomsinsikt och kör lika fullt vidare i bästa "you go girl" stil.

Nu försvaras Wanja i blogg- och kommentarfält som vore detta en genusfråga - det är det inte. Punkt. Det är en fråga om vikten av ett korrekt utfört arbete, om orsak och verkan, ryggrad och självinsikt.

Att skyndsamt krypa in i genusargument är att spotta ärligheten i ansiktet.

Wanjagate rullar vidare!

---------- Uppdaterad 090325 ----------

LO i Skåne gör ett försök till utbrytning ur den gemensamma synen om Wanjas varande. Kanske har de läst, sett, hört och förstått det orimliga i Wanjas försvar och strategi för att "sitta säkert". Simulacra tilldelar Skånefalangen en smula credo för tilltaget.

------------------------------------------

Nu tar Wanja ton och kräver granskning enligt DI. Wanja vandrar obehindrat mellan hundimitationerna - från Chow chow till Terrier i ett nafs. Terriern, känd för att inte begripa när motståndet är övermäktigt har bara ett försvar och det är anfall.

Nåväl, Stig Malm ställer en relevant fråga samtidigt som han påpekar att om man tar 770.000 Kr som var den månatliga pensionsinbetalningen och multiplicerar det med 12 så blir det en försvarlig mängd pengar.

Lider fru Lundby-Wedin av dyskalkyli? Det är varken ovanligt eller svårt att hantera förutsatt att man har sjukdomsinsikt. Har man inte det blir det genast svårare.

Att övriga och samtliga LO-förbund inte ser någon anledning för Wanja att ta ner skylten är märkligt och kanske till och med komprometterande. Att man har förståelse för att det i medlemsleden ställs sådana krav gör intet för att återställa ett eventuellt förtroende för LO.

Prova istället att gå från ord till handling. Det brukar fungera. Prova även att göra det som en förtroendevald person är ämnad göra - vidmakthålla förtroendet samt uträtta det som dina väljare anser bör göras. Som förtroendevald skall du vara en proxy och inte en laptop utan uppkoppling.

Lite "old school" kanske? Men, värt ett försök.

En pudel? Nej, en chow chow!

Att göra en pudel är att göra avbön och på så vis behålla viss heder. En extrempudel är avbön under svår press där hedern som behålls knappt är mätbar.

Nu har Wanja Lundby-Wedin infört en ny kategori - Chow chown.

Enligt Stanley Coren, psykolog vidUniversity of British Columbia och författare till "The Intelligence of Dogs" är Chow chow inte riktigt sist på listan över smarta hundar men eftersom den ursprungligen föddes upp för att ätas är den som art lite extra komisk. Vem behöver intelligent mat?

Exempelvis krävs det mellan 80 och 100 försök innan en Chow begriper vad "sitt" betyder och chansen att den kommer ihåg det till nästa gång är endast 25%. Jämförelsevis behöver man bara säga till en Border Collie sisådär 4-5 gånger innan den begriper och chansen att den minns är 95%. (Mer om hundars intelligens här.)

Att publikt erkänna att man bevisligen är inkompetent och att kostymen är för stor är således en ny och inte direkt smickrande hundimitation.

Men det är alltid roligt med nya hundar i kenneln. Välkommen Wanja!

Kreativ doping.

Läser i Resumé, branschtidningen för Sveriges kreativa grädda att en välkänd byrå blivit diskad från en reklamtävling på grund av att införandedatumet inte stämde överens med tävlingsreglerna.

En ganska ointressant nyhet och en ickehändelse om det inte vore för att annonsen i fråga är ett plagiat. Nu är plagiat alls inget ovanligt. Det är väl snarare att betrakta som modus operandi i reklambranschen. Förr hade man "knyckeböcker", tjocka inbundna böcker med reklamvärldens samlade alster under ett givet år eller tema. Man hämtade inspiration genom att förtsrött bläddra i ett tiotal böcker, skissa lite på ett papper och sedan sätta upp 5 timmar art direction på tidrapporten.

Sedan kom Internet och knyckeboken blev lika intressant som en skrivmaskin från Facit. Möjligheten till inspiration blev oändlig men samtidigt ökade också chansen att bli "upptäckt". När möjligheten att kommentera dök upp på branschtidningarnas nätupplagor spred sig en upptäckt blixtsnabbt. Förr kanske det blev en syrlig kommentar av en kollega du mötte på stan men nu blir byråns övertramp läsargodis på en nanosekund.

Nu resulterar sällan eller aldrig en upptäckt i någon form av reprimand. Det är fortfarande lite av en branschangelägenhet man inte vill skylta med. Lite som polisvåld inom polisen. Byrån skäms för att de blivit ertappade, kunden om den får reda på det skäms lite för att inte ha bättre koll. Men någon regelrätt reprimand lär det inte bli.

För en vecka sedan rörde Linda Skugge om i reklamgröten genom att kritisera den orimliga prisnivån. Det blev lite av en kommentarstorm där lejonparten hävdar att kreativitet inte går att prissätta och att ett så viktigt jobb minsann måste få kosta.

Jag lägger mig inte i vad byråer debiterar för sitt arbete. Om kunden är villig att betala så är det väl ett bevis för en fungerande marknad.

Men om byrån levererar ett plagiat, förpackat och debiterat som ett original vittnar det om bristande moral och en alldeles för stor tilltro till sin "sköna" stil. Att dessutom tävla med plagierade alster är kreativ doping på hög nivå och borde resultera i avtängning.

Förtroende fatigue.

Just nu verkar det inte finnas någon enda på de moraliska och etiska övertrampen. Pensionsbolaget med den förträffliga devisen "lite mer att leva för" som just övergått till "lite mindre att leva för" på grund av beslutat återtag, lär ha akuta krismöten i varje liten kontorkub efter VD, Ingvar Skebergs påpassliga manöver just innan beslutet blev officiellt.

Mitt förtroende känns som en metallbit som bockats fram och tillbaka just nu. Inte så starkt och likt metallbiten brister det snart och förblir så för överskådlig framtid.

Skeberg fick i alla fall "lite mer att leva för".

Bataljoner av konsulter kommer behövas för att reda ut den interna och externa skada Skeberg orsakat. Interna attitydundersökningar kommer att genomförs, personalmöten, uppföljningsmöten, krismöten och möten med viktiga kunder. Miljontals kronor rinner ur bolaget i konsultkostnader samtidigt som kärnverksamheten stigmatiseras.

Lyckas de? Kan de sätta ihop gemet de just bockat av?

Länkat: SVD

Låt det inte stanna vid ett inlägg.

"Tog hus i helvete" är väl kanske vad Falken känner att det gjorde. Maken till mediadrev har vi inte känts vid sedan, ja det var väl "miadrevet" då kanske på Marklund.

Men Marklund "sitter säkert". Hon kommer fortsätta att intervjuas i damtidningarna som en überkvinna med koll och trevligt välmöblerat boend i såväl svedala som tapasland. Endast ett fåtal kommer avstå hennes alster för att hon skruvat lite på verkligheten.

Men för att Falken et al skall bli vingklippta på riktigt krävs det att alla de som gjort sig hörda på nätet också går från ord till handling. Alla de som klämt iväg ett digitalt - nu byter jag bank, adjö SEB och aldrig mer.

Jag för nu i alla fall en dialog med SEB Trygg Liv, mitt enda engagemang med SEB, om att flytta min tjänstepension. Som skäl har jag angett deras lönetrams. Och jag kommer inte att ge mig i första taget.

Jag meddelar er resultatet när det väl är klart.

Till er andra önskar jag lycka till. Det är faktiskt inte mycket svårare att byta bank än att skriva ett inlägg på nätet. It's only a few klicks away.

Extrempudel!

Vi har sett det förut. Företrädesvis hos politiker. Vem det var som myntade uttrycket kommer jag inte ihåg men nu har vi en ny genre - extrempudeln.

Först ut i ringen - Annika Falkengren:

"Jag kan inte nog beklaga hur fel detta har blivit. Vi i SEB:s ledning kommer att göra vårt yttersta för att återställa förtroendet bland våra kunder, medarbetare och aktieägare liksom hos allmänheten".

Välkommen i kenneln!

Ser man på?

Jag tror det lutar åt mitt antagande:

Idéen är så huvudlös att man nästan börjar fundera på om det inte är ett pr-trick för att göra som Volvo gjorde? Att efter påtryckningar dra tillbaka förslaget och på så vis ge sken av att lyssna på opinionen.

Trots SEB:s "genidrag" hoppas jag att alla som digitalt uttryckt att de ämnar byta bank även gör det oavsett ledningens nutida och framtida löenkuvert och beslutsvolter.

För att byta bank är mycket lättare än att sälja en volvo. Och garanterat billigare.

En ledningsgrupp? Nej, en schweizerost!

Vill man skriva inlägg om orimliga löner verkar det finnas en outsinlig källa att ösa ur just nu. ABB är inte sena att haka på trenden - ju sämre det går desto bättre för ledningen.

Man trodde väl kanske att ABB tänkt till efter den minst sagt pinsamma affären med Barnevik och Lindahl:s pensionsersättningar. Men, så verkar det inte vara. Minnet är kort och etiken ännu kortare.

Ledningsgruppen i ABB har inte bara ett hål i huvudet. Enligt god Schweizisk sed har de flera.

428 argsinta kommentarer!

SEB:s lönemanöver genererar troligt rekord i antal kommentarer på DI. Tror Ingves räntehöjning hösten 2008 låg i häradet 200+ kommentarer men 428, and counting är garanterat nytt ATH.

Det är minst sagt glädjande. Flera av dem har för avsikt att lämna banken. Vi får hoppas att det inte stannar vid tanken utan också går till handling. Jag har i alla fall skrivit till SEB Trygg Liv och frågat om det är möjligt att flytta sin tjänstepension med hänvisning till ledningens löneanspråk.

Idéen är så huvudlös att man nästan börjar fundera på om det inte är ett pr-trick för att göra som Volvo gjorde? Att efter påtryckningar dra tillbaka förslaget och på så vis ge sken av att lyssna på opinionen.

Ny dag igen. Nytt huvudhål.

Helt overkligt att SEB gör som de gör. Hade det inte varit omöjligt att flytta tjänstepensionen hade jag gjort det omedelbums, genast. Lönehöjning "extra allt" istället för bonus kan inte vara annat än verksamhetsfientligt i tider som dessa. Nog måste väl vara nog nu. Inte i morgon.

Att verksamheten går dåligt skall inte rendera lönehöjningar långt över statistiskt redovisad inflation. Kanske har bankfolket (ledningsgrupperna) en egen inflationsmätare som är mer korrekt och som motivera lönehöjningar mellan 10 och 25% eller så har de likt Bilia svåra läckage och kontaktproblem i hjärnbarken.

Det skulle förvåna mig om inte detta tilltag på sikt kommer visa sig vara ett lika stort strategiskt misstag som satsningen i öst. Kundlojaliteten måste svikta. Oavsett om kundklientelet är bättre bemedlade människor är jag övertygad om att de har mer känsla för vad som är rätt och fel i det läge vi befinner oss i just nu och troligen även nästa år.

Ny dag - nya huvuden med hål i.

Det måste vara på låtsas. Jag kan inte begripa hur världsfrånvänd ersättningskommitéen i Bilia kan vara. Hur är ett löneprogram utformat om man samtidigt som man gör en förlust om 139 miljoner kronor också väljer att höja chefslönerna med så mycket som 44%? Till chefernas meritlista de gågna året kan även tilläggas en värdeminskning om 80% för närmast sörjande aktieägare.

Skicka styrelsen på service. Kolla packningarna mellan hjärna och ryggrad särskilt noga för där verkar det läcka dramatiskt.