Vikten av att leka krig.

Jag vet väldigt lite om hotbilder, försvarspolitik och militärtjänstgöring. Trots detta upptäcker jag att jag är ganska välvilligt inställd till försvarsmakten eller mer ärligt min bild av försvarsmakten. Varje moderna uppdatering av den bilden har mer varit av ondo då de börjat syssla med alldeles för många saker långt ifrån själva grunduppgiften - fredsbevarandet. Är det inte "forskning" kring värdegrunder så är det byte av logotyper eller utredningar om genusfrågor.

Varför är jag då välvilligt inställd till försvaret? Jag gillar idén med allmän värnplikt därför att det erbjuder en relativt verklig och kontrollerad miljö där ungdomar kan få möjlighet att lära känna sig själv genom andra. Det där lät kanske lite väl pseudovetenskapligt men låt mig få utveckla det en smula.

I takt med att samhället blir mer abstraherat är nyttan och nödvändigheten av "verkliga" händelser större än i den gamla världen.

För 50 år sedan kunde du fråga en bataljon om det fanns någon som aldrig huggit ved och troligtvis inte behövt använda fler än fem fingrar för resultatet. Ställer du samma fråga idag lär du behöva en miniräknare. Om du däremot frågar om de digitalt huggit ved i ett nätspel lär du få ett med historien jämförbart resultat.

Man kan i och för sig hävda att man idag, i fjär- och bergvärmesverige inte behöver kunna hugga ved och att om man nu nödvändigtvis måste ha ved så finns det på macken i trevliga små säckar.

Jag använder vedhuggning som exempel men det finns inom det militära en uppsjö av verkliga händelser som är minst lika viktiga. Dra upp en bil ur diket, laga mat utomhus, intimhygien utan dusch, livräddning och byggande av bivack för att nämna några.

Alla dessa verkliga sysslor skapar lika verkliga kunskaper i fler dimensioner än just den specifika sysslan.

Vedhuggning lär dig fler saker än själva svingandet. Det är praktisk material- och hållfasthetslära på en och samma gång. Det erbjuder en uppsjö av logistiskt intressanta utmaningar för att få till en smidig och effektiv tillverkning. Du lär dig att se och känna hur och var en träbit klyvs bäst och efter en stund kommer du till och med att använda din hörsel för att avgöra om träbiten ger sig på ett eller två hugg.

Detta är kropp och hjärna i synergi. Motsvarande digitala upplevelse erbjuder väldigt lite av den varan. Fingrets klickande gör ingen skilland från en träbit till en annan. Det blir ett endimensionellt lärande som har få om några användningområden utanför den digitala världen.

Låt oss bevara möjligheten för våra ungdomar att komma i kontakt med verkligheten genom den allmänna värnplikten. Låt dem åtminstone få använda både huvud och kropp en kort period i livet. Ta inte ifrån dem den möjligheten.