Jag är något av en ”blockoholist”. Vore det inte för viss självkontroll hade jag nog surfat bort såväl fru som barn vid det här laget. Blocket är min lilla annonskamin i datorn där jag kan hoppa mellan sprakande annonser och gå husesyn långt in i det mänskliga psyket.
Man kan lätt få en känsla av att försäljning av egendom till viss del är behäftat med skam. Som att det redigaste vore att behålla allt man någonsin köpt på sig till dess det var dags att gå hädan och sedan låta barnen sköta jobbet. Det gäller naturligtvis inte alla varor men vissa är särskilt jobbiga att skiljas ifrån – bilar, båtar och väldigt dyra leksaker för vuxna.
Det är i dessa kategorier du finner flest argument om varför varan är till salu. Säljes på grund av:
- köp av större
- tjänstebil
- nya projekt
- sjukdom
- skilsmässa
Sanningshalten är naturligtvis svårbedömd i samtliga men ur ett rent försäljningstekniskt perspektiv kvittar det för en sann blockoholist. Mat- eller klädbutiken argumenterar sällan varför de har varor till salu och de säljer ändå. Inte heller båt- och bilfirmor förväntas argumentera varför de säljer.
Här har annonsören mycket att lära. Kort kan man väl säga att varan varken blir bättre eller sämre för att den döljs bakom valfritt argument. Varan är vad den är oavsett om innehavaren brutit benet, tappat intresset eller skaffat en ny större, bättre. Argumentannonserna har också en tendens att ligga länge vilket leder i bevis att det till och med kan vara kontraproduktivt. Trots detta fortsätts det argumentera.
Ett som många tror, pangargument, är vad varan kostat som ny. Här används inte allt för sällan fler än tre utropstecken och versaler – HAR KOSTAT 650.000!!! NU ENDAST 410.000!!! Man kan väl säga som så att den där Baylinern med dubbla V8:or liksom gått ur tiden och att det inte spelar någon roll hur många utropstecken som används – den kommer inte att säljas till det priset.
Priset är nämligen pudelns kärna. En riktig blockoholist vet detta. Amatören famlar i tydlig okunskap. Här kommer också skammen in för det är nu korten läggs på bordet, sluträkningen för ett par års sommarnöje under dundrande högkonjunktur. Det är deflation i sin allra råaste radhusform. Stadsjeepen drog förvisso inte så mycket bensin men kostade 50 kronor i värdeminskning per mil när den väl lämnade garageuppfarten för nya äventyr. Mycket blekare och krankare än så kan inte eftertanken bli.
För att sälja en vara måste den ha rätt pris. Särskilt i en lågkonjunktur med reellt sjunkande antal arbetstillfällen. Rätt pris nu är inte samma sak som rätt pris för 6 månader sedan och rätt pris är inte heller baserat på hur stor restskulden är – rätt pris är det som får varan såld.
Det kollektiva medvetandet har gått från ”must have” till ”need to have”, från hanterbar månadskostnad till begrepp om faktisk nettoskuld. Tyskbilen utanför huset som tydligt signalerade att du hade råd har blivit ett balansräkningsmonument på skuldsidan. På en gata nära dig skiftar andrahandsmarknaden från ”greed” till ”fear” och i orderdjupet syns inga köpare.
Det är inte läge för POK. Möjligtvis BVSA men Priced to move är helt rätt.
måndag 30 mars 2009
söndag 29 mars 2009
En hund begraven
Jag är normalt inte lagd åt det konspiratoriska hållet men turerna kring Elmehagen, Wedin och den nu presenterade önskan om återbetalning känns efterhandskonstruerade och luktar full panik. Wanja inser att skåpet är blått och att priset för denna förtroendekris i förlängningen hade hamnat långt högre än de miljoner själva pensionen skulle ha kostat.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
fredag 27 mars 2009
Jag vill inte ha fred på jorden.
Fick jag en önskan som bara skulle vara för en kort period skulle jag inte falla i fållan och önska fred på jorden i bästa normativa stil. Nej, jag skulle önska direktdemokrati.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Wanja i otakt.
Antingen är det jag som har ett synapsbrott eller så är det Wanja som har multipla. Hur enda in i Älmhult kan man ha så skev uppfattning om vad feghet är som följande utspel ger intryck av? Att dessutom i samma andetag försöka falla tillbaka på att man fått ett förtroende från medlemmarna är näst intill kriminellt obegåvat och världsfrånvänt.
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
Vive la France!
Man kan säga mycket om Frankrike och Fransmän. Vanligtvis omnämns de som organisatoriska katastrofer, salongsberusade flanörer och till ytterligheten invirade i postkolonial högfärd.
Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.
Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.
Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.
Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.
torsdag 26 mars 2009
Den platta organisationens dilemma.
Jag har varit anställd i såväl platta som triangulära organisationer och jag har utfört arbeten åt företag med alla möjliga moderna och omoderna organisationsmodeller. De företag jag själv startat har aldrig varit platta utan mer åt det pyramidliknande hållet fast då med en väldigt bred bas och en ovanligt låg topp.
Jag har kommit fram till att den platta organisationen sällan är så platt som den utger sig för att vara och att den oftast dras med dålig lönsamhet, orolig personal och taskig kvalitet i själva leveransögonblicket. Att vara platt har varit modernt och har anammats brett. Helt i linje med samhällets utveckling mot mindre auktoritet och mer liberalitet. Den liberaliteten håller i och för sig på att styras upp med lite FRA, IPRED och dylikt, men det är en fråga av mer politisk karaktär som får avhandlas senare.
Den platta organisationen är ofta väldigt noga med att berätta att den är just platt – här är vi alla ett gäng glada och platta arbetskamrater som gillar att hålla många bollar i luften. Där har vi vår platta chef men han är precis som vi andra. Och trumfkortet som brukar spelas ut på slutet – är det något du inte gillar är det bara att säga till så ordnar vi det. Vi plattar till det bara.
Den platta organisationen är i motsvarighet till vad den önskar väldigt konformistisk – den bygger på likheter. Olikheter får plats i en triangel men inte i ett streck. Plattheten leder på så vis till ett smalare erbjudande, sämre analytiskt djup och begränsad intellektuell takhöjd. Precis tvärt emot vad man tänkt sig.
Hur kommer det sig då undrar vän av ordning – alla är ju med och bestämmer?
För att en platt organisation skall fungera på riktigt så får det inte finnas informella ledare som outtalat bedriver ledarskapsarbete. Som genom sitt agerande i flocken tyst visar att de minsann inte gillar just din platta idé om saker och ting. Informellt ledarskap skapar oro, stigmatiserar det fria tänkandet och ger slutligen oändliga ledtider. De informella ledarna återfinns oftast bland ägarna.
En platt organisation känns och kommuniceras väldigt ofta som ett gäng kompisar – visst fungerar det om man är färre än 8-10 personer men blir man fler är det svårt att kampera ihop i vått och torrt. Ett kompisgäng måste också lära sig konflikthantering och ha metoder för att fånga upp begynnande oroligheter för att bibehålla gemenskapen och plattheten. Utan fungerande konflikthantering bryts den platta organisationen upp i delar som slutar samverka för företagets bästa.
Platthet fungerar för människor som är väl rustade psykiskt, som kan hantera olikheter och som kan skilja på sak och person. De bör dessutom äga stor integritet och ha klara moraliska riktlinjer. Slutligen får de inte vara konflikthämmade.
Ganska tufft rekryteringsunderlag.
Nej, tydligt ledarskap är snällare mot individen och pyramiden rymmer likt ett tak olikheterna bättre än en slipskartong. Pyramiden ger också den karriärmedvetne individen ett tydligt mål en våning upp - inget luddigt trams i samma korridor.
Nej, tydligt, skarpt och upprätt skall det vara.
Jag har kommit fram till att den platta organisationen sällan är så platt som den utger sig för att vara och att den oftast dras med dålig lönsamhet, orolig personal och taskig kvalitet i själva leveransögonblicket. Att vara platt har varit modernt och har anammats brett. Helt i linje med samhällets utveckling mot mindre auktoritet och mer liberalitet. Den liberaliteten håller i och för sig på att styras upp med lite FRA, IPRED och dylikt, men det är en fråga av mer politisk karaktär som får avhandlas senare.
Den platta organisationen är ofta väldigt noga med att berätta att den är just platt – här är vi alla ett gäng glada och platta arbetskamrater som gillar att hålla många bollar i luften. Där har vi vår platta chef men han är precis som vi andra. Och trumfkortet som brukar spelas ut på slutet – är det något du inte gillar är det bara att säga till så ordnar vi det. Vi plattar till det bara.
Den platta organisationen är i motsvarighet till vad den önskar väldigt konformistisk – den bygger på likheter. Olikheter får plats i en triangel men inte i ett streck. Plattheten leder på så vis till ett smalare erbjudande, sämre analytiskt djup och begränsad intellektuell takhöjd. Precis tvärt emot vad man tänkt sig.
Hur kommer det sig då undrar vän av ordning – alla är ju med och bestämmer?
För att en platt organisation skall fungera på riktigt så får det inte finnas informella ledare som outtalat bedriver ledarskapsarbete. Som genom sitt agerande i flocken tyst visar att de minsann inte gillar just din platta idé om saker och ting. Informellt ledarskap skapar oro, stigmatiserar det fria tänkandet och ger slutligen oändliga ledtider. De informella ledarna återfinns oftast bland ägarna.
En platt organisation känns och kommuniceras väldigt ofta som ett gäng kompisar – visst fungerar det om man är färre än 8-10 personer men blir man fler är det svårt att kampera ihop i vått och torrt. Ett kompisgäng måste också lära sig konflikthantering och ha metoder för att fånga upp begynnande oroligheter för att bibehålla gemenskapen och plattheten. Utan fungerande konflikthantering bryts den platta organisationen upp i delar som slutar samverka för företagets bästa.
Platthet fungerar för människor som är väl rustade psykiskt, som kan hantera olikheter och som kan skilja på sak och person. De bör dessutom äga stor integritet och ha klara moraliska riktlinjer. Slutligen får de inte vara konflikthämmade.
Ganska tufft rekryteringsunderlag.
Nej, tydligt ledarskap är snällare mot individen och pyramiden rymmer likt ett tak olikheterna bättre än en slipskartong. Pyramiden ger också den karriärmedvetne individen ett tydligt mål en våning upp - inget luddigt trams i samma korridor.
Nej, tydligt, skarpt och upprätt skall det vara.
onsdag 25 mars 2009
Confucius Wanja, Confucius!
Alltid lika aktuella visdomsord från Confucius. Dra lärdom.
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
Typexemplarisk kommunikation och blåa skåp.
Det är modernt att inte ta ansvar. Annat kan man inte säga givet skandalstormen den senaste tiden. Få, om någon säger som det är - vi har gjort det i det blå skåpet och dörrjäveln står på vid gavel. Än ovanligare är det att man pratar i jagform. Att prata i jagform är tydligen väldigt jobbigt om man varit i närheten av blåa skåp.
En angränsande modernitet är att i samband med finanskrisen inte inse att man med sin egen verksamhet varit och är högst delaktig. Alla stora bolag skyller på finanskrisen trots att de har en uppsjö av hävstänger som är med och bänder i varje krona de har. Bankerna är smått otroliga i att inte kännas vid sin egen delaktighet
En glad och go tjej på Swedbank säger nu med hänvisning just till finanskrisen att det blivit så dyrt att låna pengar för dem och att de måste höja räntan istället för att sänka den. Inte ett ord om de blåa skåpen i baltstaterna och Ukraina som agerar sänke för Swedbank på lånemarknaden.
Men, vad kan man vänta sig? Det är modern kommunikation utmejslad av pr-konsulter och mediatränare. Det är VM i att säga ingenting fast det låter som någonting.
En angränsande modernitet är att i samband med finanskrisen inte inse att man med sin egen verksamhet varit och är högst delaktig. Alla stora bolag skyller på finanskrisen trots att de har en uppsjö av hävstänger som är med och bänder i varje krona de har. Bankerna är smått otroliga i att inte kännas vid sin egen delaktighet
En glad och go tjej på Swedbank säger nu med hänvisning just till finanskrisen att det blivit så dyrt att låna pengar för dem och att de måste höja räntan istället för att sänka den. Inte ett ord om de blåa skåpen i baltstaterna och Ukraina som agerar sänke för Swedbank på lånemarknaden.
Men, vad kan man vänta sig? Det är modern kommunikation utmejslad av pr-konsulter och mediatränare. Det är VM i att säga ingenting fast det låter som någonting.
Hjälper eller stjälper?
Blir Ebba Lindsö tuvan som stjälper lasset? Wanja kan tydligen inte välja sina stödtrupper utan de ansluter självmant. Ebba har jämfört Wanja försvinnande liten anknytning till arbetarklassen och hennes förtroendekapital är lika värdefullt som Zimbawes valuta. Men, Ebba saknar sjukdomsinsikt och kör lika fullt vidare i bästa "you go girl" stil.
Nu försvaras Wanja i blogg- och kommentarfält som vore detta en genusfråga - det är det inte. Punkt. Det är en fråga om vikten av ett korrekt utfört arbete, om orsak och verkan, ryggrad och självinsikt.
Att skyndsamt krypa in i genusargument är att spotta ärligheten i ansiktet.
Nu försvaras Wanja i blogg- och kommentarfält som vore detta en genusfråga - det är det inte. Punkt. Det är en fråga om vikten av ett korrekt utfört arbete, om orsak och verkan, ryggrad och självinsikt.
Att skyndsamt krypa in i genusargument är att spotta ärligheten i ansiktet.
tisdag 24 mars 2009
Wanjagate rullar vidare!
---------- Uppdaterad 090325 ----------
LO i Skåne gör ett försök till utbrytning ur den gemensamma synen om Wanjas varande. Kanske har de läst, sett, hört och förstått det orimliga i Wanjas försvar och strategi för att "sitta säkert". Simulacra tilldelar Skånefalangen en smula credo för tilltaget.
------------------------------------------
Nu tar Wanja ton och kräver granskning enligt DI. Wanja vandrar obehindrat mellan hundimitationerna - från Chow chow till Terrier i ett nafs. Terriern, känd för att inte begripa när motståndet är övermäktigt har bara ett försvar och det är anfall.
Nåväl, Stig Malm ställer en relevant fråga samtidigt som han påpekar att om man tar 770.000 Kr som var den månatliga pensionsinbetalningen och multiplicerar det med 12 så blir det en försvarlig mängd pengar.
Lider fru Lundby-Wedin av dyskalkyli? Det är varken ovanligt eller svårt att hantera förutsatt att man har sjukdomsinsikt. Har man inte det blir det genast svårare.
Att övriga och samtliga LO-förbund inte ser någon anledning för Wanja att ta ner skylten är märkligt och kanske till och med komprometterande. Att man har förståelse för att det i medlemsleden ställs sådana krav gör intet för att återställa ett eventuellt förtroende för LO.
Prova istället att gå från ord till handling. Det brukar fungera. Prova även att göra det som en förtroendevald person är ämnad göra - vidmakthålla förtroendet samt uträtta det som dina väljare anser bör göras. Som förtroendevald skall du vara en proxy och inte en laptop utan uppkoppling.
Lite "old school" kanske? Men, värt ett försök.
LO i Skåne gör ett försök till utbrytning ur den gemensamma synen om Wanjas varande. Kanske har de läst, sett, hört och förstått det orimliga i Wanjas försvar och strategi för att "sitta säkert". Simulacra tilldelar Skånefalangen en smula credo för tilltaget.
------------------------------------------
Nu tar Wanja ton och kräver granskning enligt DI. Wanja vandrar obehindrat mellan hundimitationerna - från Chow chow till Terrier i ett nafs. Terriern, känd för att inte begripa när motståndet är övermäktigt har bara ett försvar och det är anfall.
Nåväl, Stig Malm ställer en relevant fråga samtidigt som han påpekar att om man tar 770.000 Kr som var den månatliga pensionsinbetalningen och multiplicerar det med 12 så blir det en försvarlig mängd pengar.
Lider fru Lundby-Wedin av dyskalkyli? Det är varken ovanligt eller svårt att hantera förutsatt att man har sjukdomsinsikt. Har man inte det blir det genast svårare.
Att övriga och samtliga LO-förbund inte ser någon anledning för Wanja att ta ner skylten är märkligt och kanske till och med komprometterande. Att man har förståelse för att det i medlemsleden ställs sådana krav gör intet för att återställa ett eventuellt förtroende för LO.
Prova istället att gå från ord till handling. Det brukar fungera. Prova även att göra det som en förtroendevald person är ämnad göra - vidmakthålla förtroendet samt uträtta det som dina väljare anser bör göras. Som förtroendevald skall du vara en proxy och inte en laptop utan uppkoppling.
Lite "old school" kanske? Men, värt ett försök.
måndag 23 mars 2009
En pudel? Nej, en chow chow!
Att göra en pudel är att göra avbön och på så vis behålla viss heder. En extrempudel är avbön under svår press där hedern som behålls knappt är mätbar.
Nu har Wanja Lundby-Wedin infört en ny kategori - Chow chown.
Enligt Stanley Coren, psykolog vidUniversity of British Columbia och författare till "The Intelligence of Dogs" är Chow chow inte riktigt sist på listan över smarta hundar men eftersom den ursprungligen föddes upp för att ätas är den som art lite extra komisk. Vem behöver intelligent mat?
Exempelvis krävs det mellan 80 och 100 försök innan en Chow begriper vad "sitt" betyder och chansen att den kommer ihåg det till nästa gång är endast 25%. Jämförelsevis behöver man bara säga till en Border Collie sisådär 4-5 gånger innan den begriper och chansen att den minns är 95%. (Mer om hundars intelligens här.)
Att publikt erkänna att man bevisligen är inkompetent och att kostymen är för stor är således en ny och inte direkt smickrande hundimitation.
Men det är alltid roligt med nya hundar i kenneln. Välkommen Wanja!
Nu har Wanja Lundby-Wedin infört en ny kategori - Chow chown.
Enligt Stanley Coren, psykolog vidUniversity of British Columbia och författare till "The Intelligence of Dogs" är Chow chow inte riktigt sist på listan över smarta hundar men eftersom den ursprungligen föddes upp för att ätas är den som art lite extra komisk. Vem behöver intelligent mat?
Exempelvis krävs det mellan 80 och 100 försök innan en Chow begriper vad "sitt" betyder och chansen att den kommer ihåg det till nästa gång är endast 25%. Jämförelsevis behöver man bara säga till en Border Collie sisådär 4-5 gånger innan den begriper och chansen att den minns är 95%. (Mer om hundars intelligens här.)
Att publikt erkänna att man bevisligen är inkompetent och att kostymen är för stor är således en ny och inte direkt smickrande hundimitation.
Men det är alltid roligt med nya hundar i kenneln. Välkommen Wanja!
Vikten av att leka krig.
Jag vet väldigt lite om hotbilder, försvarspolitik och militärtjänstgöring. Trots detta upptäcker jag att jag är ganska välvilligt inställd till försvarsmakten eller mer ärligt min bild av försvarsmakten. Varje moderna uppdatering av den bilden har mer varit av ondo då de börjat syssla med alldeles för många saker långt ifrån själva grunduppgiften - fredsbevarandet. Är det inte "forskning" kring värdegrunder så är det byte av logotyper eller utredningar om genusfrågor.
Varför är jag då välvilligt inställd till försvaret? Jag gillar idén med allmän värnplikt därför att det erbjuder en relativt verklig och kontrollerad miljö där ungdomar kan få möjlighet att lära känna sig själv genom andra. Det där lät kanske lite väl pseudovetenskapligt men låt mig få utveckla det en smula.
Man kan i och för sig hävda att man idag, i fjär- och bergvärmesverige inte behöver kunna hugga ved och att om man nu nödvändigtvis måste ha ved så finns det på macken i trevliga små säckar.
Jag använder vedhuggning som exempel men det finns inom det militära en uppsjö av verkliga händelser som är minst lika viktiga. Dra upp en bil ur diket, laga mat utomhus, intimhygien utan dusch, livräddning och byggande av bivack för att nämna några.
Detta är kropp och hjärna i synergi. Motsvarande digitala upplevelse erbjuder väldigt lite av den varan. Fingrets klickande gör ingen skilland från en träbit till en annan. Det blir ett endimensionellt lärande som har få om några användningområden utanför den digitala världen.
Låt oss bevara möjligheten för våra ungdomar att komma i kontakt med verkligheten genom den allmänna värnplikten. Låt dem åtminstone få använda både huvud och kropp en kort period i livet. Ta inte ifrån dem den möjligheten.
Varför är jag då välvilligt inställd till försvaret? Jag gillar idén med allmän värnplikt därför att det erbjuder en relativt verklig och kontrollerad miljö där ungdomar kan få möjlighet att lära känna sig själv genom andra. Det där lät kanske lite väl pseudovetenskapligt men låt mig få utveckla det en smula.
I takt med att samhället blir mer abstraherat är nyttan och nödvändigheten av "verkliga" händelser större än i den gamla världen.För 50 år sedan kunde du fråga en bataljon om det fanns någon som aldrig huggit ved och troligtvis inte behövt använda fler än fem fingrar för resultatet. Ställer du samma fråga idag lär du behöva en miniräknare. Om du däremot frågar om de digitalt huggit ved i ett nätspel lär du få ett med historien jämförbart resultat.
Man kan i och för sig hävda att man idag, i fjär- och bergvärmesverige inte behöver kunna hugga ved och att om man nu nödvändigtvis måste ha ved så finns det på macken i trevliga små säckar.
Jag använder vedhuggning som exempel men det finns inom det militära en uppsjö av verkliga händelser som är minst lika viktiga. Dra upp en bil ur diket, laga mat utomhus, intimhygien utan dusch, livräddning och byggande av bivack för att nämna några.
Alla dessa verkliga sysslor skapar lika verkliga kunskaper i fler dimensioner än just den specifika sysslan.Vedhuggning lär dig fler saker än själva svingandet. Det är praktisk material- och hållfasthetslära på en och samma gång. Det erbjuder en uppsjö av logistiskt intressanta utmaningar för att få till en smidig och effektiv tillverkning. Du lär dig att se och känna hur och var en träbit klyvs bäst och efter en stund kommer du till och med att använda din hörsel för att avgöra om träbiten ger sig på ett eller två hugg.
Detta är kropp och hjärna i synergi. Motsvarande digitala upplevelse erbjuder väldigt lite av den varan. Fingrets klickande gör ingen skilland från en träbit till en annan. Det blir ett endimensionellt lärande som har få om några användningområden utanför den digitala världen.
Låt oss bevara möjligheten för våra ungdomar att komma i kontakt med verkligheten genom den allmänna värnplikten. Låt dem åtminstone få använda både huvud och kropp en kort period i livet. Ta inte ifrån dem den möjligheten.
söndag 22 mars 2009
Kreativ doping.
Läser i Resumé, branschtidningen för Sveriges kreativa grädda att en välkänd byrå blivit diskad från en reklamtävling på grund av att införandedatumet inte stämde överens med tävlingsreglerna.
En ganska ointressant nyhet och en ickehändelse om det inte vore för att annonsen i fråga är ett plagiat. Nu är plagiat alls inget ovanligt. Det är väl snarare att betrakta som modus operandi i reklambranschen. Förr hade man "knyckeböcker", tjocka inbundna böcker med reklamvärldens samlade alster under ett givet år eller tema. Man hämtade inspiration genom att förtsrött bläddra i ett tiotal böcker, skissa lite på ett papper och sedan sätta upp 5 timmar art direction på tidrapporten.
Sedan kom Internet och knyckeboken blev lika intressant som en skrivmaskin från Facit. Möjligheten till inspiration blev oändlig men samtidigt ökade också chansen att bli "upptäckt". När möjligheten att kommentera dök upp på branschtidningarnas nätupplagor spred sig en upptäckt blixtsnabbt. Förr kanske det blev en syrlig kommentar av en kollega du mötte på stan men nu blir byråns övertramp läsargodis på en nanosekund.
Nu resulterar sällan eller aldrig en upptäckt i någon form av reprimand. Det är fortfarande lite av en branschangelägenhet man inte vill skylta med. Lite som polisvåld inom polisen. Byrån skäms för att de blivit ertappade, kunden om den får reda på det skäms lite för att inte ha bättre koll. Men någon regelrätt reprimand lär det inte bli.
För en vecka sedan rörde Linda Skugge om i reklamgröten genom att kritisera den orimliga prisnivån. Det blev lite av en kommentarstorm där lejonparten hävdar att kreativitet inte går att prissätta och att ett så viktigt jobb minsann måste få kosta.
Jag lägger mig inte i vad byråer debiterar för sitt arbete. Om kunden är villig att betala så är det väl ett bevis för en fungerande marknad.
Men om byrån levererar ett plagiat, förpackat och debiterat som ett original vittnar det om bristande moral och en alldeles för stor tilltro till sin "sköna" stil. Att dessutom tävla med plagierade alster är kreativ doping på hög nivå och borde resultera i avtängning.
En ganska ointressant nyhet och en ickehändelse om det inte vore för att annonsen i fråga är ett plagiat. Nu är plagiat alls inget ovanligt. Det är väl snarare att betrakta som modus operandi i reklambranschen. Förr hade man "knyckeböcker", tjocka inbundna böcker med reklamvärldens samlade alster under ett givet år eller tema. Man hämtade inspiration genom att förtsrött bläddra i ett tiotal böcker, skissa lite på ett papper och sedan sätta upp 5 timmar art direction på tidrapporten.
Sedan kom Internet och knyckeboken blev lika intressant som en skrivmaskin från Facit. Möjligheten till inspiration blev oändlig men samtidigt ökade också chansen att bli "upptäckt". När möjligheten att kommentera dök upp på branschtidningarnas nätupplagor spred sig en upptäckt blixtsnabbt. Förr kanske det blev en syrlig kommentar av en kollega du mötte på stan men nu blir byråns övertramp läsargodis på en nanosekund.
Nu resulterar sällan eller aldrig en upptäckt i någon form av reprimand. Det är fortfarande lite av en branschangelägenhet man inte vill skylta med. Lite som polisvåld inom polisen. Byrån skäms för att de blivit ertappade, kunden om den får reda på det skäms lite för att inte ha bättre koll. Men någon regelrätt reprimand lär det inte bli.
För en vecka sedan rörde Linda Skugge om i reklamgröten genom att kritisera den orimliga prisnivån. Det blev lite av en kommentarstorm där lejonparten hävdar att kreativitet inte går att prissätta och att ett så viktigt jobb minsann måste få kosta.
Jag lägger mig inte i vad byråer debiterar för sitt arbete. Om kunden är villig att betala så är det väl ett bevis för en fungerande marknad.
Men om byrån levererar ett plagiat, förpackat och debiterat som ett original vittnar det om bristande moral och en alldeles för stor tilltro till sin "sköna" stil. Att dessutom tävla med plagierade alster är kreativ doping på hög nivå och borde resultera i avtängning.
torsdag 19 mars 2009
Inteflation?
För inte så länge sedan var inflation ett begrepp som felaktigt förklarades som tillväxt och på så vis också något nödvändigt. Den ursprungliga och mer korrekta beskrivningen försvann med mina morföräldrar. För dem, med 2:a världskriget färskt i minnet, ett illavarslande ord och ett reellt hot mot deras besparingar. Alltså, på inget vis något man strävade efter.
Om du frågar fem av dina närmaste vad inflation betyder är sannolikheten stor att du får följande svar:
Den historiskt mer korrekta beskrivningen är inte så svår att hitta och det har troligtvis skrivits kilometervis med definitioner men det finns en som jag föredrar, just för att den är så enkel:
Urholkningen av penningens värde har skett genom en utspädning som vi varken kan se eller kontrollera. För att förstå hur utspädningen skett måste man också förstå hur banksystemet fungerar. Många, om inte de flesta tror att pengar du lånar är pengar som någon annan stoppat in. Att banken i princip är ett kassavalv med fysiska pengar i ett visst absolut antal. Inget kan vara mer fel. Hade det varit så hade begreppet bank run inte funnits. En löpning mot banken är när alla tar ut sina sparpengar på en och samma gång vilket ofelbart leder till att banken går omkull.
I praktiken är det istället så att banken bara har en fraktion av dina pengar hos sig. Hur stor fraktionen är varierar men om vi för enkelhetens skull säger att den är 20% så kan varje inlånad 100-lapp skapa 400 nya pengar via lån. Dessa pengar skapas alltså ur intet - ex nihilo. Det här är snabbt och lite otydligt men för den som vill fördjupa sig finns mer att läsa på wikipedia.
I Sverige krävs det att banken har en kapitaltäckningsgrad på 8%. Det innebär i praktiken att de bara behöver ha 8 kr för att låna ut 100 kr. Plötsligt från ingenstans, ex nihilo skapas 92 kr. Sim Sala Bim!
På så vis sker alltså utspädningen av penningens värde. För banken är det naturligtvis utmärkt då det är via lånen de tjänar sina pengar. Men för konsumenten är det i sort sett av ondo då dessa luftpengar omedelbart resulterar i ökande priser - om kapitaltäckningsgraden varit 50% hade inte ett normalboende kostat flera miljoner. Ett par tre årslöner på sin höjd. Ett fullt realistiskt resultat av 5-10 års sparande.
Så vad har nu staten för intresse av inflation? Som bekant har staten under lång tid haft större utgifter än vad de haft inkomster och för att täcka upp har man lånat pengar på marknaden. Bankerna har historiskt sett varit stora långivare till staten. Lånen till staten räknas som en tillgång hos banken på precis samma vis som en räntefond gör i din depå. Denna tillgång kan de sedan med ovan nämnda kapitaltäckningsgrad "belåna" till 92% genom att skapa exempelvis bostadslån i samma omfattning.
För statens del är inflation gratis amortering på statsskulden. De lån de tagit minskar i värde linjärt med inflationen samtidigt som skatteintäkterna ökar på alla de varor och tjänster som blir dyrare. Högre stämpelskatt vid fastighetsköp, tidigare även högre fastighetsskatt, mer moms på varor och tjänster, mer energiskatt på drivmedel och så vidare.
Vi blir kollektivt belånade via staten och betalar priset dels genom att värdet på våra pengar minskar och dels genom att exempelvis punktskatterna ökar. Någon kanske hävdar att det inte föreligger något tvång att låna pengar av banken och att det således inte drabbar den som är skuldfri. Men det är det som är så finurligt med inflation - det drabbar alla och är i klartext en osynlig skatt eller kostnad för statens ofinansierade åtaganden.
Dessutom är inflationen verksam efter alla löne- och kapitalskatter. Vårdförbundets glada anhängare som nöjt kunde konstatera att de minsann fått löneökning i paritet med inflationen är ett gäng nötter som i likhet med många andra saknar elementära kunskaper i matematik.
Om inflationen är 3% och löneökningen före skatt också den är 3% är det egentliga utfallet av lönepåslaget 2,1% efter det att löneskatten är betald. Inte en människa påtalade detta efter det att strejken var avklarad och parterna överens. Löneökningen förvandlades i en handvändning till en löneminskning om 0,9%. Abra Kadabra.
Så, bara för att kompensera för en inflation om 3% krävs ett lönepåslag om 4,3% förutsatt att du inte betalar marginalskatt. Och för att få en faktisk löneökning om 3% i plånboken krävs då en reell ökning om 8,57%. Jag skulle vilja se den fackliga förhandlare som lyckas driva igenom ett sådant förslag.
Vad är då inflation bra för? För det är så det presenterats i media sedan slutet av 90-talet och ungefär fram till nu. Det är naturligtvis bra för att ingen begriper vad det är - en omnipotent och lättadministrerad skatt och för att det ger politiker en aldrig sinande källa till finansiella medel.
Nu börjar det talas om en annan flation, nämligen deflation. Och det vill ingen nu levande politiker höra talas om. För det betyder i klartext att deras trollerilåda går sönder, deras finansiella särimner tappat ett ben.
Jag skulle vara nöjd med inteflation - varken def eller inf. Jag vill lita på att mina pengar bibehåller sitt värde. Jag vill att det skall vara upp till mig att antingen förbruka dem eller investera dem i verklig produktiv verksamhet. För det är så vi skall skapa mer tillväxt - genom att tillverka saker och inte genom att konsumerar för pengar vi inte har.
Länkat: DN, SVD, DN2 SVD2
Om du frågar fem av dina närmaste vad inflation betyder är sannolikheten stor att du får följande svar:
- Det är stigande priser!Och sedan är saken biff. Vi accepterar det som en sanning, trots att den har ganska få år på nacken och fortsätter med våra liv. Vårdförbundet triumferar med att de minsann lyckats med löneökningar i paritet med inflationen, handel höjer sina priser med hänvisning till inflationen och riksbanken ritar lite nya kurvor och prognoser. Alla nöjda och glada.
Den historiskt mer korrekta beskrivningen är inte så svår att hitta och det har troligtvis skrivits kilometervis med definitioner men det finns en som jag föredrar, just för att den är så enkel:
- Inflation är då allt blir mer värdefullt förutom pengar!Det är svårt att tolka det som något positivt. Priset stiger inte för att varan blivit mer åtråvärd utan för att pengarna blivit mindre värda.
Urholkningen av penningens värde har skett genom en utspädning som vi varken kan se eller kontrollera. För att förstå hur utspädningen skett måste man också förstå hur banksystemet fungerar. Många, om inte de flesta tror att pengar du lånar är pengar som någon annan stoppat in. Att banken i princip är ett kassavalv med fysiska pengar i ett visst absolut antal. Inget kan vara mer fel. Hade det varit så hade begreppet bank run inte funnits. En löpning mot banken är när alla tar ut sina sparpengar på en och samma gång vilket ofelbart leder till att banken går omkull.
I praktiken är det istället så att banken bara har en fraktion av dina pengar hos sig. Hur stor fraktionen är varierar men om vi för enkelhetens skull säger att den är 20% så kan varje inlånad 100-lapp skapa 400 nya pengar via lån. Dessa pengar skapas alltså ur intet - ex nihilo. Det här är snabbt och lite otydligt men för den som vill fördjupa sig finns mer att läsa på wikipedia.
I Sverige krävs det att banken har en kapitaltäckningsgrad på 8%. Det innebär i praktiken att de bara behöver ha 8 kr för att låna ut 100 kr. Plötsligt från ingenstans, ex nihilo skapas 92 kr. Sim Sala Bim!
På så vis sker alltså utspädningen av penningens värde. För banken är det naturligtvis utmärkt då det är via lånen de tjänar sina pengar. Men för konsumenten är det i sort sett av ondo då dessa luftpengar omedelbart resulterar i ökande priser - om kapitaltäckningsgraden varit 50% hade inte ett normalboende kostat flera miljoner. Ett par tre årslöner på sin höjd. Ett fullt realistiskt resultat av 5-10 års sparande.
Så vad har nu staten för intresse av inflation? Som bekant har staten under lång tid haft större utgifter än vad de haft inkomster och för att täcka upp har man lånat pengar på marknaden. Bankerna har historiskt sett varit stora långivare till staten. Lånen till staten räknas som en tillgång hos banken på precis samma vis som en räntefond gör i din depå. Denna tillgång kan de sedan med ovan nämnda kapitaltäckningsgrad "belåna" till 92% genom att skapa exempelvis bostadslån i samma omfattning.
För statens del är inflation gratis amortering på statsskulden. De lån de tagit minskar i värde linjärt med inflationen samtidigt som skatteintäkterna ökar på alla de varor och tjänster som blir dyrare. Högre stämpelskatt vid fastighetsköp, tidigare även högre fastighetsskatt, mer moms på varor och tjänster, mer energiskatt på drivmedel och så vidare.
Vi blir kollektivt belånade via staten och betalar priset dels genom att värdet på våra pengar minskar och dels genom att exempelvis punktskatterna ökar. Någon kanske hävdar att det inte föreligger något tvång att låna pengar av banken och att det således inte drabbar den som är skuldfri. Men det är det som är så finurligt med inflation - det drabbar alla och är i klartext en osynlig skatt eller kostnad för statens ofinansierade åtaganden.
Dessutom är inflationen verksam efter alla löne- och kapitalskatter. Vårdförbundets glada anhängare som nöjt kunde konstatera att de minsann fått löneökning i paritet med inflationen är ett gäng nötter som i likhet med många andra saknar elementära kunskaper i matematik.
Om inflationen är 3% och löneökningen före skatt också den är 3% är det egentliga utfallet av lönepåslaget 2,1% efter det att löneskatten är betald. Inte en människa påtalade detta efter det att strejken var avklarad och parterna överens. Löneökningen förvandlades i en handvändning till en löneminskning om 0,9%. Abra Kadabra.
Så, bara för att kompensera för en inflation om 3% krävs ett lönepåslag om 4,3% förutsatt att du inte betalar marginalskatt. Och för att få en faktisk löneökning om 3% i plånboken krävs då en reell ökning om 8,57%. Jag skulle vilja se den fackliga förhandlare som lyckas driva igenom ett sådant förslag.
Vad är då inflation bra för? För det är så det presenterats i media sedan slutet av 90-talet och ungefär fram till nu. Det är naturligtvis bra för att ingen begriper vad det är - en omnipotent och lättadministrerad skatt och för att det ger politiker en aldrig sinande källa till finansiella medel.
Nu börjar det talas om en annan flation, nämligen deflation. Och det vill ingen nu levande politiker höra talas om. För det betyder i klartext att deras trollerilåda går sönder, deras finansiella särimner tappat ett ben.
Jag skulle vara nöjd med inteflation - varken def eller inf. Jag vill lita på att mina pengar bibehåller sitt värde. Jag vill att det skall vara upp till mig att antingen förbruka dem eller investera dem i verklig produktiv verksamhet. För det är så vi skall skapa mer tillväxt - genom att tillverka saker och inte genom att konsumerar för pengar vi inte har.
Länkat: DN, SVD, DN2 SVD2
Curlingskadad?
För mina föräldrars del innebar innehavet av barn i stort sett samma sak som det gjorde för deras föräldrar. Barn höll sig i stort sett för sig själva och lekte med varandra. Ibland ombads vi att hjälpa till med gräsklippning, panting av tomglas eller vedhantering. Men när vi inte gjorde det täljde vi barkbåtar, byggde lådbilar, rymde en stund eller satte eld på en myrstack.
Nu, skulle inte det här inlägget handla om min egen romantiserad bild av barndomen utan om curlingskador. Inte barnens, föräldrarnas.
För min mammas del inskränkte sig mötesaktiviteter kring mina göranden, till ett eller två stycken per år. Det var föräldramöten eller kvartssamtal i skolans regi. Nu var jag inte främmande för aktiviteter utanför skolan men de inbegrep bara mig. Inte föräldrarna.
Scouterna avdelning sjö bokade inte in möten stup i kvarten med lämplig förälder. Inte heller fotbollslagets tränare hade mycket till övers för möten. Varken skytteklubben eller pingisklubben förväntade sig ivrigt lyssnande föräldrar. Det var jag, kamraterna och ledaren. Punkt.
Visst fick de komma och titta men aldrig någonsinn ombads de sitta med i timslånga möten där pseudoengagerade föräldrar tävlar om att lägga ut texten om hur viktigt det är med ombyten, skyddskläder, uppförandekod, intimhygien, laganda och mellanmål.
Jag hatar möten längre än 15 minuter. De är sällan produktiva utan är mer en arena för upprepningar, cirkelresonemang och ryggdunkande. Och då pratar vi om möten i professionell miljö. Inte om ett gäng glada amatörpsykologer och beteendevetarwannabees som älskar att höra sin egen röst.
Har du fler än ett barn kan det ibland köra ihop sig så att du blir tvungen till flera mötesarier på en och samma vecka. För min del leder det till flera dagars intellektuell konvalescens.
Hade jag varit anställd hade jag sjukskrivit mig för curlingskada.
Länkat: DN
Nu, skulle inte det här inlägget handla om min egen romantiserad bild av barndomen utan om curlingskador. Inte barnens, föräldrarnas.
För min mammas del inskränkte sig mötesaktiviteter kring mina göranden, till ett eller två stycken per år. Det var föräldramöten eller kvartssamtal i skolans regi. Nu var jag inte främmande för aktiviteter utanför skolan men de inbegrep bara mig. Inte föräldrarna.
Scouterna avdelning sjö bokade inte in möten stup i kvarten med lämplig förälder. Inte heller fotbollslagets tränare hade mycket till övers för möten. Varken skytteklubben eller pingisklubben förväntade sig ivrigt lyssnande föräldrar. Det var jag, kamraterna och ledaren. Punkt.
Visst fick de komma och titta men aldrig någonsinn ombads de sitta med i timslånga möten där pseudoengagerade föräldrar tävlar om att lägga ut texten om hur viktigt det är med ombyten, skyddskläder, uppförandekod, intimhygien, laganda och mellanmål.
Jag hatar möten längre än 15 minuter. De är sällan produktiva utan är mer en arena för upprepningar, cirkelresonemang och ryggdunkande. Och då pratar vi om möten i professionell miljö. Inte om ett gäng glada amatörpsykologer och beteendevetarwannabees som älskar att höra sin egen röst.
Har du fler än ett barn kan det ibland köra ihop sig så att du blir tvungen till flera mötesarier på en och samma vecka. För min del leder det till flera dagars intellektuell konvalescens.
Hade jag varit anställd hade jag sjukskrivit mig för curlingskada.
Länkat: DN
onsdag 18 mars 2009
Tjänstemän - Sveriges svar på Judge Dredd.
I takt med lagtsunamin måste vi för att bibehålla rättssäkerheten öka utbildningsinsatserna inom juridik. En såväl tidsödande som kostsam åtgärd som på så vis faller ur den politiska agendan.
Men, vänta nu! Vi har ju redan kadrer av hämndlystna, välbeväpnade och underättade tjänstemän som knappt kan bärga sig inför uppgiften. Hos Skatteverket och Socialtjänsten är "tjänstemannavåld" och rättsövergrepp fikarastbegrepp och knappast en nyhet. Meningsskiljaktigheter bemöts med upptaxering och ett ostädat boende förlorar ditt barn.
Eftersom kompetensen bevisligen finns inom statliga verk och myndigheter dröjer det nog inte länge innan den också förmedlats till de instanser som skall ta vid där lagförslagen slutar.
Innan du och jag vet ordet av kommer tjänstemän på lämpligt tvåhjuligt fortskaffningsmedel och knackar på dörren - rättviseskipande à la minute i sann Judge Dredd anda.
Men, vänta nu! Vi har ju redan kadrer av hämndlystna, välbeväpnade och underättade tjänstemän som knappt kan bärga sig inför uppgiften. Hos Skatteverket och Socialtjänsten är "tjänstemannavåld" och rättsövergrepp fikarastbegrepp och knappast en nyhet. Meningsskiljaktigheter bemöts med upptaxering och ett ostädat boende förlorar ditt barn.
Eftersom kompetensen bevisligen finns inom statliga verk och myndigheter dröjer det nog inte länge innan den också förmedlats till de instanser som skall ta vid där lagförslagen slutar.
Innan du och jag vet ordet av kommer tjänstemän på lämpligt tvåhjuligt fortskaffningsmedel och knackar på dörren - rättviseskipande à la minute i sann Judge Dredd anda.
Snaran dras åt.
Parallellt med att näringslivet bedriver hundskola verkar nu politiker arbeta i skift med att lansera nya lagförslag med inriktning medborgarkontroll. Namnen på verktygen, FRA, IPRED med flera låter mindre dramatiskt än vad de är ämnade för och vad de kan göra med dig som person. Ungefär som AK4.
Jag får känslan av att de tappat kontrollen helt och att de i sin iver skapar nya metoder och verktyg istället för att se över de vi redan har. Varför sådant fokus på svarta inkomster och fildelning när vi har bankrånare yngre än 18 år? När jag läste om de unga bankrånarna tänkte jag att detta var ett minst sagt grovt underbetyg för alla inblandade politiker. Jag skulle skämmas som en hund om jag varit delaktig. Men där lär vi nog inte se någon extrempudel.
Vi har ett rätts- och polisväsende som inte mäktar med nuvarande börda där uppklaringsprocenten tävlar med riksbanken om först till botten. Rättssäkerheten, ett tungt och välanvänt ord i alla demokratier börjar kännas lite mer schlager, lättviktigt och tjillevipp.
Jag känner ett begynnande obehag inför mitt umgänge med staten. Från att ha växt upp med att de var de som gav oss sjukvård, skola, vägar och televerk så har de nu blivit ett allienarat frälse av utförsäljare och Orwellanhängare.
Om kaos är granne med gud torde gud gå att finna i trakterna av Rosenbad just nu.
Jag får känslan av att de tappat kontrollen helt och att de i sin iver skapar nya metoder och verktyg istället för att se över de vi redan har. Varför sådant fokus på svarta inkomster och fildelning när vi har bankrånare yngre än 18 år? När jag läste om de unga bankrånarna tänkte jag att detta var ett minst sagt grovt underbetyg för alla inblandade politiker. Jag skulle skämmas som en hund om jag varit delaktig. Men där lär vi nog inte se någon extrempudel.
Vi har ett rätts- och polisväsende som inte mäktar med nuvarande börda där uppklaringsprocenten tävlar med riksbanken om först till botten. Rättssäkerheten, ett tungt och välanvänt ord i alla demokratier börjar kännas lite mer schlager, lättviktigt och tjillevipp.
Jag känner ett begynnande obehag inför mitt umgänge med staten. Från att ha växt upp med att de var de som gav oss sjukvård, skola, vägar och televerk så har de nu blivit ett allienarat frälse av utförsäljare och Orwellanhängare.
Om kaos är granne med gud torde gud gå att finna i trakterna av Rosenbad just nu.
tisdag 17 mars 2009
Förtroende fatigue.
Just nu verkar det inte finnas någon enda på de moraliska och etiska övertrampen. Pensionsbolaget med den förträffliga devisen "lite mer att leva för" som just övergått till "lite mindre att leva för" på grund av beslutat återtag, lär ha akuta krismöten i varje liten kontorkub efter VD, Ingvar Skebergs påpassliga manöver just innan beslutet blev officiellt.
Mitt förtroende känns som en metallbit som bockats fram och tillbaka just nu. Inte så starkt och likt metallbiten brister det snart och förblir så för överskådlig framtid.
Skeberg fick i alla fall "lite mer att leva för".
Bataljoner av konsulter kommer behövas för att reda ut den interna och externa skada Skeberg orsakat. Interna attitydundersökningar kommer att genomförs, personalmöten, uppföljningsmöten, krismöten och möten med viktiga kunder. Miljontals kronor rinner ur bolaget i konsultkostnader samtidigt som kärnverksamheten stigmatiseras.
Lyckas de? Kan de sätta ihop gemet de just bockat av?
Länkat: SVD
Mitt förtroende känns som en metallbit som bockats fram och tillbaka just nu. Inte så starkt och likt metallbiten brister det snart och förblir så för överskådlig framtid.
Skeberg fick i alla fall "lite mer att leva för".
Bataljoner av konsulter kommer behövas för att reda ut den interna och externa skada Skeberg orsakat. Interna attitydundersökningar kommer att genomförs, personalmöten, uppföljningsmöten, krismöten och möten med viktiga kunder. Miljontals kronor rinner ur bolaget i konsultkostnader samtidigt som kärnverksamheten stigmatiseras.
Lyckas de? Kan de sätta ihop gemet de just bockat av?
Länkat: SVD
Det mobila kontorets förbannelse.
Som uppväxt med stationära, byggstensliknande fläktmonster till datorer kom de bärbara som en frälsning. Efter de första trevande försöken är de idag fullt mobila enheter med få hinder att arbeta precis var, hur och när man vill.
Full frihet?
Jag har lagt märke till att det mobila kontoret har en tendens att sprida ut sig likt ett mycel - vart jag än vänder mig hittar jag små kontorslämningar. Såväl när- som forntida. Förra årets deklarationskontor, gårdagens räkningskontor och så vidare.
Mobiliteten har resulterat i oordning. Likt ekorren letar vi räkningar vars bäst före datum inte gått ut. Små högar av administration gör arbetet ständigt närvarande. Skiljelinjen mellan fritid och arbete är upplöst.
Mer om moderna paradoxer i framtida inlägg. Nu skall jag ut i skogen och skapa lite ordning med motorsågen.
Full frihet?
Jag har lagt märke till att det mobila kontoret har en tendens att sprida ut sig likt ett mycel - vart jag än vänder mig hittar jag små kontorslämningar. Såväl när- som forntida. Förra årets deklarationskontor, gårdagens räkningskontor och så vidare.
Mobiliteten har resulterat i oordning. Likt ekorren letar vi räkningar vars bäst före datum inte gått ut. Små högar av administration gör arbetet ständigt närvarande. Skiljelinjen mellan fritid och arbete är upplöst.
Mindre väldefinierade rum för uppgiften kräver större själsliga utrymmen.
- Simulacra
Mer om moderna paradoxer i framtida inlägg. Nu skall jag ut i skogen och skapa lite ordning med motorsågen.
måndag 16 mars 2009
En Uusman? Nej, en Svegfors!
Mats Svegfors skräder inte orden när det kommer till oss bloggare:
Man kan i samma oskarpa anda skildra svensk radio som mestadels "babbel". Fylking et al och deras tidsfördriv i etern ger jag inte många stilpoäng till. Bullrig, barnsligt och till ytterligheten journalistiskt bristand. Men det är klart, jämför han SR:s absoluta höjdarprogram med hela bloggosfärens samlade alster kanske han har rätt. Äpplen med päron.
Uttalande ter sig än märkligare med tanke på att Svegfors vill vara "framkantig" när det kommer till SR:s erbjudande på nätet:
För en journalist kanske det inte alltid är önskvärt att ha "direktkontakt" med mottagaren. I kommentarer till artiklar hittar man inte sällan en uppsjö av språkpoliser och faktagranskare som svingar brett med sina sablar. Klart trist för journalisten som trodde räkmackan var upplagd i och med examen.
Ännu tristare verkar det dock vara för en före detta chefredaktör som nu fått en hel hög "amatörgranskare" hängandes över axeln. Det kan inte vara kul om man har för vana att vara högsta hönset att nu behöva trängas med andra i mediaburen.
–Det är nästan omöjligt att hitta kvalitet på svenska bloggar, det mesta är en form av insändare. Det mesta är smörja, det är inte värt tiden för det är bara okvalificerat tyckande och bara en annan publiceringsform för insändare.Det är väl ett minst sagt onyanserat och ogenomtänkt uttalande som kan komma att bli lika episkt som Ines Uusmans - "internet är bara en fluga".
Man kan i samma oskarpa anda skildra svensk radio som mestadels "babbel". Fylking et al och deras tidsfördriv i etern ger jag inte många stilpoäng till. Bullrig, barnsligt och till ytterligheten journalistiskt bristand. Men det är klart, jämför han SR:s absoluta höjdarprogram med hela bloggosfärens samlade alster kanske han har rätt. Äpplen med päron.
Uttalande ter sig än märkligare med tanke på att Svegfors vill vara "framkantig" när det kommer till SR:s erbjudande på nätet:
Digitaliseringen av radion:Jag ser inget mer än flosker i de svaren. Inte helt oväntat från en som inte förstått att internet är en kommunikationskanal med full duplex och inte en envägskanal som gammelmedia.
–Den är en förutsättning för radions utveckling, sedan är det svårare att avgöra när. Men den kommer och vi accelererar den processen.
Hur SR ska utveckla sitt erbjudande på nätet:
–Det är en stor fråga. Den har vi kommit en bra bit i, men det finns mycket att göra. Exakt vad får vi se framöver, men vi har väldiga möjligheter, enorm potential.
För en journalist kanske det inte alltid är önskvärt att ha "direktkontakt" med mottagaren. I kommentarer till artiklar hittar man inte sällan en uppsjö av språkpoliser och faktagranskare som svingar brett med sina sablar. Klart trist för journalisten som trodde räkmackan var upplagd i och med examen.
Ännu tristare verkar det dock vara för en före detta chefredaktör som nu fått en hel hög "amatörgranskare" hängandes över axeln. Det kan inte vara kul om man har för vana att vara högsta hönset att nu behöva trängas med andra i mediaburen.
Peak Pudel.
Redaktionernas och folkets behov av hundimitatörer verkar för tillfället ligga i fas med vad näringslivet kan producera men ganska snart kommer efterfrågan överstiga tillgången.
Med nuvarande pudel- och extrempudelfrekvens kommer vi att få uppleva "peak pudel" någon gång under mars månad.
Vi får hoppas på alternativen - strutsarna*, zebrorna* och rävarna* för att täcka upp framtida mediaproduktion och mediakonsumtion.
* Struts - huvudet i sanden.
* Zebra - ränder som inte går ur.
* Räv - något den sluge har bakom örat.
Pingat: SVD
Med nuvarande pudel- och extrempudelfrekvens kommer vi att få uppleva "peak pudel" någon gång under mars månad.
Vi får hoppas på alternativen - strutsarna*, zebrorna* och rävarna* för att täcka upp framtida mediaproduktion och mediakonsumtion.
* Struts - huvudet i sanden.
* Zebra - ränder som inte går ur.
* Räv - något den sluge har bakom örat.
Pingat: SVD
söndag 15 mars 2009
Låt det inte stanna vid ett inlägg.
"Tog hus i helvete" är väl kanske vad Falken känner att det gjorde. Maken till mediadrev har vi inte känts vid sedan, ja det var väl "miadrevet" då kanske på Marklund.
Men Marklund "sitter säkert". Hon kommer fortsätta att intervjuas i damtidningarna som en überkvinna med koll och trevligt välmöblerat boend i såväl svedala som tapasland. Endast ett fåtal kommer avstå hennes alster för att hon skruvat lite på verkligheten.
Men för att Falken et al skall bli vingklippta på riktigt krävs det att alla de som gjort sig hörda på nätet också går från ord till handling. Alla de som klämt iväg ett digitalt - nu byter jag bank, adjö SEB och aldrig mer.
Jag för nu i alla fall en dialog med SEB Trygg Liv, mitt enda engagemang med SEB, om att flytta min tjänstepension. Som skäl har jag angett deras lönetrams. Och jag kommer inte att ge mig i första taget.
Jag meddelar er resultatet när det väl är klart.
Till er andra önskar jag lycka till. Det är faktiskt inte mycket svårare att byta bank än att skriva ett inlägg på nätet. It's only a few klicks away.
Men Marklund "sitter säkert". Hon kommer fortsätta att intervjuas i damtidningarna som en überkvinna med koll och trevligt välmöblerat boend i såväl svedala som tapasland. Endast ett fåtal kommer avstå hennes alster för att hon skruvat lite på verkligheten.
Men för att Falken et al skall bli vingklippta på riktigt krävs det att alla de som gjort sig hörda på nätet också går från ord till handling. Alla de som klämt iväg ett digitalt - nu byter jag bank, adjö SEB och aldrig mer.
Jag för nu i alla fall en dialog med SEB Trygg Liv, mitt enda engagemang med SEB, om att flytta min tjänstepension. Som skäl har jag angett deras lönetrams. Och jag kommer inte att ge mig i första taget.
Jag meddelar er resultatet när det väl är klart.
Till er andra önskar jag lycka till. Det är faktiskt inte mycket svårare att byta bank än att skriva ett inlägg på nätet. It's only a few klicks away.
fredag 13 mars 2009
Extrempudel!
Vi har sett det förut. Företrädesvis hos politiker. Vem det var som myntade uttrycket kommer jag inte ihåg men nu har vi en ny genre - extrempudeln.
Först ut i ringen - Annika Falkengren:
Välkommen i kenneln!
Först ut i ringen - Annika Falkengren:
"Jag kan inte nog beklaga hur fel detta har blivit. Vi i SEB:s ledning kommer att göra vårt yttersta för att återställa förtroendet bland våra kunder, medarbetare och aktieägare liksom hos allmänheten".
Välkommen i kenneln!
Ser man på?
Jag tror det lutar åt mitt antagande:
För att byta bank är mycket lättare än att sälja en volvo. Och garanterat billigare.
Idéen är så huvudlös att man nästan börjar fundera på om det inte är ett pr-trick för att göra som Volvo gjorde? Att efter påtryckningar dra tillbaka förslaget och på så vis ge sken av att lyssna på opinionen.Trots SEB:s "genidrag" hoppas jag att alla som digitalt uttryckt att de ämnar byta bank även gör det oavsett ledningens nutida och framtida löenkuvert och beslutsvolter.
För att byta bank är mycket lättare än att sälja en volvo. Och garanterat billigare.
Vi är alla riskkapitalister.
Jag och fler med mig har funderat kring vad som skiljer den här lågkonjunkturen från de tidigare. Jag var med under såväl 90-talets fastighetskris som milleniets databubbla och har även vissa minnen från 70-talets energikris.
För mig är skillnaden dramatisk och absolut. Vi har alla på en och samma gång blivit varse om att vi inte enbart har en resultaträkning utan att vi även har en balansräkning. Vi har inte bara inkomster och utgifter utan vi har också i och med boendeform "à la mode" fått en skuld och tillgångssida.
Vad man har råd med har inte varit en fråga om skuldsättning i absoluta tal utan mer en fråga om vad det kostat per månad. 4 miljoner till 2,5% ränta motsvarar en boendekostnad på 5900 Kr och månad efter skatteavdrag. Klart hanterbart för de flesta. Samma summa till en historiskt mer relevant ränta, säg 7% är drygt 16300 Kr per månad - inte fullt lika hanterbart.
När baissen startade var de rörliga räntorna uppe och nosade på det historiskt mer korrekta ränteläget. Då, plötsligt blev vi kollektivt varse om hur mycket av framtiden vi sålt bort i och med köpet av drömboendet. Att energipriserna samtidigt slog i taket gjorde inte saken bättre.
Lånet blev plötsligt stigmatiserande. Balansräkningen blev ett ok och inte något man viftade bort med att "alla gör det". Vi blev varse om hur hårt vi belånat vårat kassaflöde när mat och energipriser plötsligt blev 10, 20 och 30% högre än "normalt".
Vi har som kollektiv gjort samma resa som riskkapitalisterna, belånat mediokra industriföretag till 40 gånger resultatet. Vi är inga undantag rent principiellt, vi har bara spänt bågen lite olika hårt.
Naturligtvis drar vi åt svångrämmen på ungefär samma vis vi gjorde förra gången. Vi drar in på det onödiga, överflödiga och svårmotiverade utgifterna och hoppas på det bättre.
Men skillnaden är trots allt kvar. Nu är det inte bara vi, lokalt i svedala som gjort samma sak utan nu är det alla på en gång. Baksidan av globaliseringen är att såväl positiva som negativa rörelser inte sker i en vattenpöl utan i en ocean. Magnituden, omfattningen och "ripple effects" berör fler.
Västvärlden som kollektiv kanske går ett japanskt öde till mötes? Det ofrånkommliga resultatet av en lånebaserad ekonomi med stora inslag av spekulation - långvarig och svårbekämpad negativ tillväxt.
För, varken du eller jag vill väl köpa något idag som troligtvis blir billigare i morgon?
Och vi vill inte heller försämra vår balansräkning.
För mig är skillnaden dramatisk och absolut. Vi har alla på en och samma gång blivit varse om att vi inte enbart har en resultaträkning utan att vi även har en balansräkning. Vi har inte bara inkomster och utgifter utan vi har också i och med boendeform "à la mode" fått en skuld och tillgångssida.
Vad man har råd med har inte varit en fråga om skuldsättning i absoluta tal utan mer en fråga om vad det kostat per månad. 4 miljoner till 2,5% ränta motsvarar en boendekostnad på 5900 Kr och månad efter skatteavdrag. Klart hanterbart för de flesta. Samma summa till en historiskt mer relevant ränta, säg 7% är drygt 16300 Kr per månad - inte fullt lika hanterbart.
När baissen startade var de rörliga räntorna uppe och nosade på det historiskt mer korrekta ränteläget. Då, plötsligt blev vi kollektivt varse om hur mycket av framtiden vi sålt bort i och med köpet av drömboendet. Att energipriserna samtidigt slog i taket gjorde inte saken bättre.
Lånet blev plötsligt stigmatiserande. Balansräkningen blev ett ok och inte något man viftade bort med att "alla gör det". Vi blev varse om hur hårt vi belånat vårat kassaflöde när mat och energipriser plötsligt blev 10, 20 och 30% högre än "normalt".
Vi har som kollektiv gjort samma resa som riskkapitalisterna, belånat mediokra industriföretag till 40 gånger resultatet. Vi är inga undantag rent principiellt, vi har bara spänt bågen lite olika hårt.
Naturligtvis drar vi åt svångrämmen på ungefär samma vis vi gjorde förra gången. Vi drar in på det onödiga, överflödiga och svårmotiverade utgifterna och hoppas på det bättre.
Men skillnaden är trots allt kvar. Nu är det inte bara vi, lokalt i svedala som gjort samma sak utan nu är det alla på en gång. Baksidan av globaliseringen är att såväl positiva som negativa rörelser inte sker i en vattenpöl utan i en ocean. Magnituden, omfattningen och "ripple effects" berör fler.
Västvärlden som kollektiv kanske går ett japanskt öde till mötes? Det ofrånkommliga resultatet av en lånebaserad ekonomi med stora inslag av spekulation - långvarig och svårbekämpad negativ tillväxt.
För, varken du eller jag vill väl köpa något idag som troligtvis blir billigare i morgon?
Och vi vill inte heller försämra vår balansräkning.
En undersökning är bara en undersökning.
Enligt artikel i DN tycker 8 av 10 att man skall satsa mer på vindkraft. Tydligen är den typiske förespråkaren en högutbildad kvinna som röstar på centerpartiet och bor på landsbygden.
Jag är skeptisk till att man uppnått samma resultat om frågan istället hade varit: Vill du ha ett vindkraftverk på behörigt avstånd från din boplats?
Jag har nämligen praktiskt erfarenhet av att introducera vindkraft på landsbygden. Mina grannar röstar i alla fall på ovan nämnda parti och deras utbildningsnivå torde i de flesta fallen vara av någon eftergymnasial karaktär.
Men se, där blev det blankt nej!
Argumenten varierad från värnande om fåglar som kunde få propellrar i huvudet, obehagliga ljud och en landskapsbild som sett likadan ut sedan Hedenhös och absolut inte fick förvanskas.
Inte en enda av de berörda grannarna var positiva till upplägget. Det hela gjorde mig djupt sorgsen och hela projektet förkastades från min sida.
Kommunen däremot var eld och lågor över min framåtanda och bussade ut drygt 30 politiker och tjänstemän till min gård för att få höra på min idé om närproducerad alternativ energi. Jag fick positivt förhandsbesked från alla instanser men det hjälpte inte för jag hade helt enkelt tappat lusten. För mig som entreprenör är lust lika viktigt som ekonomi.
Undersökningen bevisar enligt mig inte ett skvatt om hur det ser ut i ett "skarp läge". Det är en pappersprodukt som på sin höjd är värd sin vikt i energi. Alltså som eldningsmaterial.
Jag är skeptisk till att man uppnått samma resultat om frågan istället hade varit: Vill du ha ett vindkraftverk på behörigt avstånd från din boplats?
Jag har nämligen praktiskt erfarenhet av att introducera vindkraft på landsbygden. Mina grannar röstar i alla fall på ovan nämnda parti och deras utbildningsnivå torde i de flesta fallen vara av någon eftergymnasial karaktär.
Men se, där blev det blankt nej!
Argumenten varierad från värnande om fåglar som kunde få propellrar i huvudet, obehagliga ljud och en landskapsbild som sett likadan ut sedan Hedenhös och absolut inte fick förvanskas.
Inte en enda av de berörda grannarna var positiva till upplägget. Det hela gjorde mig djupt sorgsen och hela projektet förkastades från min sida.
Kommunen däremot var eld och lågor över min framåtanda och bussade ut drygt 30 politiker och tjänstemän till min gård för att få höra på min idé om närproducerad alternativ energi. Jag fick positivt förhandsbesked från alla instanser men det hjälpte inte för jag hade helt enkelt tappat lusten. För mig som entreprenör är lust lika viktigt som ekonomi.
Undersökningen bevisar enligt mig inte ett skvatt om hur det ser ut i ett "skarp läge". Det är en pappersprodukt som på sin höjd är värd sin vikt i energi. Alltså som eldningsmaterial.
torsdag 12 mars 2009
En ledningsgrupp? Nej, en schweizerost!
Vill man skriva inlägg om orimliga löner verkar det finnas en outsinlig källa att ösa ur just nu. ABB är inte sena att haka på trenden - ju sämre det går desto bättre för ledningen.
Man trodde väl kanske att ABB tänkt till efter den minst sagt pinsamma affären med Barnevik och Lindahl:s pensionsersättningar. Men, så verkar det inte vara. Minnet är kort och etiken ännu kortare.
Ledningsgruppen i ABB har inte bara ett hål i huvudet. Enligt god Schweizisk sed har de flera.
Man trodde väl kanske att ABB tänkt till efter den minst sagt pinsamma affären med Barnevik och Lindahl:s pensionsersättningar. Men, så verkar det inte vara. Minnet är kort och etiken ännu kortare.
Ledningsgruppen i ABB har inte bara ett hål i huvudet. Enligt god Schweizisk sed har de flera.
onsdag 11 mars 2009
428 argsinta kommentarer!
SEB:s lönemanöver genererar troligt rekord i antal kommentarer på DI. Tror Ingves räntehöjning hösten 2008 låg i häradet 200+ kommentarer men 428, and counting är garanterat nytt ATH.
Det är minst sagt glädjande. Flera av dem har för avsikt att lämna banken. Vi får hoppas att det inte stannar vid tanken utan också går till handling. Jag har i alla fall skrivit till SEB Trygg Liv och frågat om det är möjligt att flytta sin tjänstepension med hänvisning till ledningens löneanspråk.
Idéen är så huvudlös att man nästan börjar fundera på om det inte är ett pr-trick för att göra som Volvo gjorde? Att efter påtryckningar dra tillbaka förslaget och på så vis ge sken av att lyssna på opinionen.
Det är minst sagt glädjande. Flera av dem har för avsikt att lämna banken. Vi får hoppas att det inte stannar vid tanken utan också går till handling. Jag har i alla fall skrivit till SEB Trygg Liv och frågat om det är möjligt att flytta sin tjänstepension med hänvisning till ledningens löneanspråk.
Idéen är så huvudlös att man nästan börjar fundera på om det inte är ett pr-trick för att göra som Volvo gjorde? Att efter påtryckningar dra tillbaka förslaget och på så vis ge sken av att lyssna på opinionen.
Ny dag igen. Nytt huvudhål.
Helt overkligt att SEB gör som de gör. Hade det inte varit omöjligt att flytta tjänstepensionen hade jag gjort det omedelbums, genast. Lönehöjning "extra allt" istället för bonus kan inte vara annat än verksamhetsfientligt i tider som dessa. Nog måste väl vara nog nu. Inte i morgon.
Att verksamheten går dåligt skall inte rendera lönehöjningar långt över statistiskt redovisad inflation. Kanske har bankfolket (ledningsgrupperna) en egen inflationsmätare som är mer korrekt och som motivera lönehöjningar mellan 10 och 25% eller så har de likt Bilia svåra läckage och kontaktproblem i hjärnbarken.
Det skulle förvåna mig om inte detta tilltag på sikt kommer visa sig vara ett lika stort strategiskt misstag som satsningen i öst. Kundlojaliteten måste svikta. Oavsett om kundklientelet är bättre bemedlade människor är jag övertygad om att de har mer känsla för vad som är rätt och fel i det läge vi befinner oss i just nu och troligen även nästa år.
Att verksamheten går dåligt skall inte rendera lönehöjningar långt över statistiskt redovisad inflation. Kanske har bankfolket (ledningsgrupperna) en egen inflationsmätare som är mer korrekt och som motivera lönehöjningar mellan 10 och 25% eller så har de likt Bilia svåra läckage och kontaktproblem i hjärnbarken.
Det skulle förvåna mig om inte detta tilltag på sikt kommer visa sig vara ett lika stort strategiskt misstag som satsningen i öst. Kundlojaliteten måste svikta. Oavsett om kundklientelet är bättre bemedlade människor är jag övertygad om att de har mer känsla för vad som är rätt och fel i det läge vi befinner oss i just nu och troligen även nästa år.
tisdag 10 mars 2009
Ny dag - nya huvuden med hål i.
Det måste vara på låtsas. Jag kan inte begripa hur världsfrånvänd ersättningskommitéen i Bilia kan vara. Hur är ett löneprogram utformat om man samtidigt som man gör en förlust om 139 miljoner kronor också väljer att höja chefslönerna med så mycket som 44%? Till chefernas meritlista de gågna året kan även tilläggas en värdeminskning om 80% för närmast sörjande aktieägare.
Skicka styrelsen på service. Kolla packningarna mellan hjärna och ryggrad särskilt noga för där verkar det läcka dramatiskt.
Skicka styrelsen på service. Kolla packningarna mellan hjärna och ryggrad särskilt noga för där verkar det läcka dramatiskt.
Paramilitärt konsultangrepp
Att det svenska försvaret är under nedmontering såväl materiellt som personellt har väl knappast undgått någon. Att vi idag näppeligen kan motstå ett militärt angrepp stort som litet framstår som allmän vetskap men verkar samtidigt bekymra få. Möjligtvis då de lite äldre som gjort riktig värnplikt. Innan försvaret började med värdegrunder, genusfrågor och profilarbeten.
Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.
Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?
Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.
Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.
Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?
Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.
måndag 9 mars 2009
Mediaträning
Jag minns den tid då det förekom politiker och företagspersoner utan vallat munläder. Den tid då de faktiskt kunde stå svarslösa inför mikrofon eller kamera men samtidigt kommunicera väl så tydligt. Även tystnad är kommunikation.
Att företagsledare mediatränar får väl anses okej förutsatt att det är privata eller publika företag utan statligt inflytande eller ägande. Varje tänkande människa ser igenom väloljade uttryck och floskler och kan på eget initiativ avstå från företagets produkter eller erbjudanden om de så önskar.
Att politiker lärs hantera besvärliga frågor med hjälp av dina och mina skattepengar anser jag vara förkastligt. Overkligt. Dels för att syftet är tvivelaktigt och dels för att det på sätt och vis är kontraproduktivt ur ett demokratisk perspektiv. Vi får svårare att ta ställning till vad politiker egentligen säger och vi ser färre partipolitiska skillnader - floskler är oftast gränsöverskridande och generella.
Politiker målar med bredare penslar.
Dessutom blir det ofta en form av självsvängning mellan journalister och politiker. I den ena hörnan en dåligt påläst journalist som söker bekräftelse och i den andra en politiker med extrem tidsbrist. Det kan inte bli annat än okritiskt, ogenomtänkt och till stora delar irrelevant.
Visst vill vi ha riktiga svar på våra frågor och inte förutbestämda strategiska haranger som dryper av "låtsasord". Visst vill vi kunna lita på vad de säger åtminstone en liten stund.
Inte för att jag tror att fenomenet kommer försvinna men i rättvisans namn borde även vi medborgare få tillgång till skattefinansierad utbildning i "tolkning av mediatränad person".
Att företagsledare mediatränar får väl anses okej förutsatt att det är privata eller publika företag utan statligt inflytande eller ägande. Varje tänkande människa ser igenom väloljade uttryck och floskler och kan på eget initiativ avstå från företagets produkter eller erbjudanden om de så önskar.
Att politiker lärs hantera besvärliga frågor med hjälp av dina och mina skattepengar anser jag vara förkastligt. Overkligt. Dels för att syftet är tvivelaktigt och dels för att det på sätt och vis är kontraproduktivt ur ett demokratisk perspektiv. Vi får svårare att ta ställning till vad politiker egentligen säger och vi ser färre partipolitiska skillnader - floskler är oftast gränsöverskridande och generella.
Politiker målar med bredare penslar.
Dessutom blir det ofta en form av självsvängning mellan journalister och politiker. I den ena hörnan en dåligt påläst journalist som söker bekräftelse och i den andra en politiker med extrem tidsbrist. Det kan inte bli annat än okritiskt, ogenomtänkt och till stora delar irrelevant.
Visst vill vi ha riktiga svar på våra frågor och inte förutbestämda strategiska haranger som dryper av "låtsasord". Visst vill vi kunna lita på vad de säger åtminstone en liten stund.
Inte för att jag tror att fenomenet kommer försvinna men i rättvisans namn borde även vi medborgare få tillgång till skattefinansierad utbildning i "tolkning av mediatränad person".
Släpper sargen
Tror bestämt det är dags att ta till orda.
Verkligheten eller snarare avsaknaden av den gör sig ständigt påmind i stort som smått. Det kan vara en verklighetsfrånvänd styrelse som mitt i ett brinnande ekonomiskt lågtryck förordar höjda ersättningar eller en prefabrikerad kantarellsoppa utan kantareller. Visst ställs intellektet på sin kant? Jag dammar av ett vanligt svenskt ord som vi använder allt för lite - overkligt! Vissa dagar känns det som att jag bor och lever i "overkligheten". Den kan riktigt skölja över mig ibland.
Det går knappt en dag utan att jag tvingas halvflåsa "huvudlöst" rakt ut i oljudet av schlager och Dr Phil. Missförstå mig inte. Jag ser varken på schlager eller terapeutiska program på tv men jag upplever det som något jag förväntas göra givet den groteskt stora mediabevakning minsta lilla "ohändelse" ger upphov till. Jag minns med viss glädje den tid då schlager ansågs passé och terapi var något som idkades bakom lykta dörrar.
Antingen har jag kommit i otakt med tiden eller så har tiden kommit i otakt med mig.
Jag har några ledord jag brukar skramla med - relevans, äkthet och kunskap. Det låter kanske krystat och föråldrat men för mig är det viktigt och det är min absoluta övertygelse att det är det för oss alla.
Så, för att knyta ihop säcken lite - den förväntade inriktningen på den här bloggen är små och medelstora skrifter om sådant jag upplever overkligt eller verkligt, relevant eller irrelevant och uttryck för kunskap eller okunskap.
Till verkligheten och vidare!
Verkligheten eller snarare avsaknaden av den gör sig ständigt påmind i stort som smått. Det kan vara en verklighetsfrånvänd styrelse som mitt i ett brinnande ekonomiskt lågtryck förordar höjda ersättningar eller en prefabrikerad kantarellsoppa utan kantareller. Visst ställs intellektet på sin kant? Jag dammar av ett vanligt svenskt ord som vi använder allt för lite - overkligt! Vissa dagar känns det som att jag bor och lever i "overkligheten". Den kan riktigt skölja över mig ibland.
Det går knappt en dag utan att jag tvingas halvflåsa "huvudlöst" rakt ut i oljudet av schlager och Dr Phil. Missförstå mig inte. Jag ser varken på schlager eller terapeutiska program på tv men jag upplever det som något jag förväntas göra givet den groteskt stora mediabevakning minsta lilla "ohändelse" ger upphov till. Jag minns med viss glädje den tid då schlager ansågs passé och terapi var något som idkades bakom lykta dörrar.
Antingen har jag kommit i otakt med tiden eller så har tiden kommit i otakt med mig.
Jag har några ledord jag brukar skramla med - relevans, äkthet och kunskap. Det låter kanske krystat och föråldrat men för mig är det viktigt och det är min absoluta övertygelse att det är det för oss alla.
Så, för att knyta ihop säcken lite - den förväntade inriktningen på den här bloggen är små och medelstora skrifter om sådant jag upplever overkligt eller verkligt, relevant eller irrelevant och uttryck för kunskap eller okunskap.
Till verkligheten och vidare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
