Jag och fler med mig har funderat kring vad som skiljer den här lågkonjunkturen från de tidigare. Jag var med under såväl 90-talets fastighetskris som milleniets databubbla och har även vissa minnen från 70-talets energikris.
För mig är skillnaden dramatisk och absolut. Vi har alla på en och samma gång blivit varse om att vi inte enbart har en resultaträkning utan att vi även har en balansräkning. Vi har inte bara inkomster och utgifter utan vi har också i och med boendeform "à la mode" fått en skuld och tillgångssida.
Vad man har råd med har inte varit en fråga om skuldsättning i absoluta tal utan mer en fråga om vad det kostat per månad. 4 miljoner till 2,5% ränta motsvarar en boendekostnad på 5900 Kr och månad efter skatteavdrag. Klart hanterbart för de flesta. Samma summa till en historiskt mer relevant ränta, säg 7% är drygt 16300 Kr per månad - inte fullt lika hanterbart.
När baissen startade var de rörliga räntorna uppe och nosade på det historiskt mer korrekta ränteläget. Då, plötsligt blev vi kollektivt varse om hur mycket av framtiden vi sålt bort i och med köpet av drömboendet. Att energipriserna samtidigt slog i taket gjorde inte saken bättre.
Lånet blev plötsligt stigmatiserande. Balansräkningen blev ett ok och inte något man viftade bort med att "alla gör det". Vi blev varse om hur hårt vi belånat vårat kassaflöde när mat och energipriser plötsligt blev 10, 20 och 30% högre än "normalt".
Vi har som kollektiv gjort samma resa som riskkapitalisterna, belånat mediokra industriföretag till 40 gånger resultatet. Vi är inga undantag rent principiellt, vi har bara spänt bågen lite olika hårt.
Naturligtvis drar vi åt svångrämmen på ungefär samma vis vi gjorde förra gången. Vi drar in på det onödiga, överflödiga och svårmotiverade utgifterna och hoppas på det bättre.
Men skillnaden är trots allt kvar. Nu är det inte bara vi, lokalt i svedala som gjort samma sak utan nu är det alla på en gång. Baksidan av globaliseringen är att såväl positiva som negativa rörelser inte sker i en vattenpöl utan i en ocean. Magnituden, omfattningen och "ripple effects" berör fler.
Västvärlden som kollektiv kanske går ett japanskt öde till mötes? Det ofrånkommliga resultatet av en lånebaserad ekonomi med stora inslag av spekulation - långvarig och svårbekämpad negativ tillväxt.
För, varken du eller jag vill väl köpa något idag som troligtvis blir billigare i morgon?
Och vi vill inte heller försämra vår balansräkning.
fredag 13 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar