Att det svenska försvaret är under nedmontering såväl materiellt som personellt har väl knappast undgått någon. Att vi idag näppeligen kan motstå ett militärt angrepp stort som litet framstår som allmän vetskap men verkar samtidigt bekymra få. Möjligtvis då de lite äldre som gjort riktig värnplikt. Innan försvaret började med värdegrunder, genusfrågor och profilarbeten.
Huruvida vi skall oroa oss för militära angrepp likt detta exempel, Strategiskt överfall på Sverige, överlåter jag till de som är insatta i militära hotbilder. Jag tror snarare att vi skall bekymra oss för vad försvaret skall göra istället för att öva och förbereda sig för krig. Man verkar nämligen vara i full färd med att monterat bort stora delar av ledningsgruppernas förstånd och sans. Men det är kanske givet, att om man tar bort den egentliga uppgiften, krigföring och fredsbevarande verksamhet, så måste man ersätta den med en annan för att inte få ytterligare en arbetslös på halsen.
Så, då har man alltså lagt krutet på pappersexercis och navelskådning. För hur skall man annars förklara försvarets val att lägga 115 miljoner på "forskning kring värdegrunder"? På vilket vis stärker det den egentliga fredsbevarande och krigiska uppgiften?
Försvarsmakten verkar ha passerat kritisk massa och kommer på sikt nedmontera sig själv oavsett politiska direktiv men med förmodat understöd från "paramilitäriska konsultförband" som genomlyser varje process på väg mot det oundvikliga slutet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar