Man kan säga mycket om Frankrike och Fransmän. Vanligtvis omnämns de som organisatoriska katastrofer, salongsberusade flanörer och till ytterligheten invirade i postkolonial högfärd.
Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.
Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar