Jag minns den tid då det förekom politiker och företagspersoner utan vallat munläder. Den tid då de faktiskt kunde stå svarslösa inför mikrofon eller kamera men samtidigt kommunicera väl så tydligt. Även tystnad är kommunikation.
Att företagsledare mediatränar får väl anses okej förutsatt att det är privata eller publika företag utan statligt inflytande eller ägande. Varje tänkande människa ser igenom väloljade uttryck och floskler och kan på eget initiativ avstå från företagets produkter eller erbjudanden om de så önskar.
Att politiker lärs hantera besvärliga frågor med hjälp av dina och mina skattepengar anser jag vara förkastligt. Overkligt. Dels för att syftet är tvivelaktigt och dels för att det på sätt och vis är kontraproduktivt ur ett demokratisk perspektiv. Vi får svårare att ta ställning till vad politiker egentligen säger och vi ser färre partipolitiska skillnader - floskler är oftast gränsöverskridande och generella.
Politiker målar med bredare penslar.
Dessutom blir det ofta en form av självsvängning mellan journalister och politiker. I den ena hörnan en dåligt påläst journalist som söker bekräftelse och i den andra en politiker med extrem tidsbrist. Det kan inte bli annat än okritiskt, ogenomtänkt och till stora delar irrelevant.
Visst vill vi ha riktiga svar på våra frågor och inte förutbestämda strategiska haranger som dryper av "låtsasord". Visst vill vi kunna lita på vad de säger åtminstone en liten stund.
Inte för att jag tror att fenomenet kommer försvinna men i rättvisans namn borde även vi medborgare få tillgång till skattefinansierad utbildning i "tolkning av mediatränad person".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar