Konjunkturen toppar ur när…

# Konsultkompisen säger upp sig för att starta eget.

# Grannens andrabil bestyckas med 19-tummare.

# Alla inbegripna i serviceyrken tror att det bara är en hållplats på väg till ett jobb inom media.

# Varannan konversation innehåller fraser som ”Ah, en sån tänkte jag skaffa” eller ”Nä, vi bytte ut hela skiten mot nytt vet du”.

# Folk intresserar sig för VM i kaffekokning och det finns avancerade utbildningar i hur man kokar, mjölkbestyckar, ångar och serverar.

# Det öppnar butiker där ekvationen varor per kvadratmeter säljyta rör sig mot noll samtidigt som varans pris går mot oändligheten.

# Det är 20 års väntetid på att få båtplats i Luleå.

# Det går åter att livnära sig som företagsdoktor.

# Folk betalar likvärdiga priser för bottenvåning som 1 trappa upp.

# Lantmännen ritar om sin logotyp en smula till det facila priset av drygt 200 miljoner.

# Man betalar villigt 700 kronor för plasttofflor i gräsliga färger.

# Man ser folk som bygger pool norr om Gävle.

# Hantverkaren debiterar som en IT-konsult och har fullt upp.

Nu var det en stund sedan konjunkturen toppade ur så det kan vara svårt att komma ihåg hur det var men fyll gärna på med egna iakttagelser.

Bananrepublik?

Det är väl som så att man med åldern kan bli konservativ i överkant, att man har åsikter om neon, materialval och musik som egentligen inte är så viktiga utan som med lätthet sorteras under gnäll.

Men inom vissa områden är det faktiskt så att nymodigheter och avsteg från det historiskt korrekta gör sig särskilt dåligt. Postväsendet är ett utmärkt exempel på en sådan verksamhet som egentligen bara behöver följa några enkla förväntade åtaganden för att göra folk nöjda.

Posten har haft en lång fin tradition av att publicera frimärken med såväl vackra som historiskt relevanta motiv. Man har också länge hållit fast vid att frimärken skall graveras och inte tryckas med vanlig offset teknik.

Gravyr ger ett beständigt intryck och signalerar värdehandling. Offset kan på sin höjd vara en värdekupong för falukorv. Men, men, jag har i alla fall haft visst överseende med de tryckta frimärkena med förklistrad baksida för det har alltid funnits graverade att köpa istället.

Men, så idag kom dagen då jag blev utan gravyr och istället blev tilldelad något som jag inte i min vildaste fantasi trodde Posten skulle befatta sig med. Än mindre ge ut.

Vad ända in i helsefyr är detta? Finns det över huvud taget någon Svensk anknytning till denna vedervärdiga skapelse annat än barnprogrammet Bananer i pyjamas? Eller är det så att vi som storkonsumenter av bananer nu är så förtrogna med denna frukt att vi helt enkelt petar bort konungen och upphöjer bananen till ny landsrepresentant och företrädare? Eller är det någon form av sublim psykologiskt operation i syfte att förbereda Sverige inför möjligheten att bli bananrepublik.

Nej, mest troligt är det bara någon på postens avdelning för frimärksutveckling som velat liva upp stämningen lite. Som tänkte att gula frukter är skoj och att konungar, djur, landskap och uppfinningar är tråkigt och gammalt, har vi haft alldeles för länge, typ. Lite omväxling förnöjer som det heter.

Gör om. Gör rätt.

Jag vill inte ha fred på jorden.

Fick jag en önskan som bara skulle vara för en kort period skulle jag inte falla i fållan och önska fred på jorden i bästa normativa stil. Nej, jag skulle önska direktdemokrati.

Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.

Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.

Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.

Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.

Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.

Imagine all the people
Living for today...

Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.

Vive la France!

Man kan säga mycket om Frankrike och Fransmän. Vanligtvis omnämns de som organisatoriska katastrofer, salongsberusade flanörer och till ytterligheten invirade i postkolonial högfärd.

Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.

Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.

Curlingskadad?

För mina föräldrars del innebar innehavet av barn i stort sett samma sak som det gjorde för deras föräldrar. Barn höll sig i stort sett för sig själva och lekte med varandra. Ibland ombads vi att hjälpa till med gräsklippning, panting av tomglas eller vedhantering. Men när vi inte gjorde det täljde vi barkbåtar, byggde lådbilar, rymde en stund eller satte eld på en myrstack.

Nu, skulle inte det här inlägget handla om min egen romantiserad bild av barndomen utan om curlingskador. Inte barnens, föräldrarnas.

För min mammas del inskränkte sig mötesaktiviteter kring mina göranden, till ett eller två stycken per år. Det var föräldramöten eller kvartssamtal i skolans regi. Nu var jag inte främmande för aktiviteter utanför skolan men de inbegrep bara mig. Inte föräldrarna.

Scouterna avdelning sjö bokade inte in möten stup i kvarten med lämplig förälder. Inte heller fotbollslagets tränare hade mycket till övers för möten. Varken skytteklubben eller pingisklubben förväntade sig ivrigt lyssnande föräldrar. Det var jag, kamraterna och ledaren. Punkt.

Visst fick de komma och titta men aldrig någonsinn ombads de sitta med i timslånga möten där pseudoengagerade föräldrar tävlar om att lägga ut texten om hur viktigt det är med ombyten, skyddskläder, uppförandekod, intimhygien, laganda och mellanmål.

Jag hatar möten längre än 15 minuter. De är sällan produktiva utan är mer en arena för upprepningar, cirkelresonemang och ryggdunkande. Och då pratar vi om möten i professionell miljö. Inte om ett gäng glada amatörpsykologer och beteendevetarwannabees som älskar att höra sin egen röst.

Har du fler än ett barn kan det ibland köra ihop sig så att du blir tvungen till flera mötesarier på en och samma vecka. För min del leder det till flera dagars intellektuell konvalescens.

Hade jag varit anställd hade jag sjukskrivit mig för curlingskada.

Länkat: DN

Tjänstemän - Sveriges svar på Judge Dredd.

I takt med lagtsunamin måste vi för att bibehålla rättssäkerheten öka utbildningsinsatserna inom juridik. En såväl tidsödande som kostsam åtgärd som på så vis faller ur den politiska agendan.

Men, vänta nu! Vi har ju redan kadrer av hämndlystna, välbeväpnade och underättade tjänstemän som knappt kan bärga sig inför uppgiften. Hos Skatteverket och Socialtjänsten är "tjänstemannavåld" och rättsövergrepp fikarastbegrepp och knappast en nyhet. Meningsskiljaktigheter bemöts med upptaxering och ett ostädat boende förlorar ditt barn.

Eftersom kompetensen bevisligen finns inom statliga verk och myndigheter dröjer det nog inte länge innan den också förmedlats till de instanser som skall ta vid där lagförslagen slutar.

Innan du och jag vet ordet av kommer tjänstemän på lämpligt tvåhjuligt fortskaffningsmedel och knackar på dörren - rättviseskipande à la minute i sann Judge Dredd anda.

Peak Pudel.

Redaktionernas och folkets behov av hundimitatörer verkar för tillfället ligga i fas med vad näringslivet kan producera men ganska snart kommer efterfrågan överstiga tillgången.

Med nuvarande pudel- och extrempudelfrekvens kommer vi att få uppleva "peak pudel" någon gång under mars månad.

Vi får hoppas på alternativen - strutsarna*, zebrorna* och rävarna* för att täcka upp framtida mediaproduktion och mediakonsumtion.

* Struts - huvudet i sanden.
* Zebra - ränder som inte går ur.
* Räv - något den sluge har bakom örat.

Pingat: SVD