Jag är något av en ”blockoholist”. Vore det inte för viss självkontroll hade jag nog surfat bort såväl fru som barn vid det här laget. Blocket är min lilla annonskamin i datorn där jag kan hoppa mellan sprakande annonser och gå husesyn långt in i det mänskliga psyket.
Man kan lätt få en känsla av att försäljning av egendom till viss del är behäftat med skam. Som att det redigaste vore att behålla allt man någonsin köpt på sig till dess det var dags att gå hädan och sedan låta barnen sköta jobbet. Det gäller naturligtvis inte alla varor men vissa är särskilt jobbiga att skiljas ifrån – bilar, båtar och väldigt dyra leksaker för vuxna.
Det är i dessa kategorier du finner flest argument om varför varan är till salu. Säljes på grund av:
- köp av större
- tjänstebil
- nya projekt
- sjukdom
- skilsmässa
Sanningshalten är naturligtvis svårbedömd i samtliga men ur ett rent försäljningstekniskt perspektiv kvittar det för en sann blockoholist. Mat- eller klädbutiken argumenterar sällan varför de har varor till salu och de säljer ändå. Inte heller båt- och bilfirmor förväntas argumentera varför de säljer.
Här har annonsören mycket att lära. Kort kan man väl säga att varan varken blir bättre eller sämre för att den döljs bakom valfritt argument. Varan är vad den är oavsett om innehavaren brutit benet, tappat intresset eller skaffat en ny större, bättre. Argumentannonserna har också en tendens att ligga länge vilket leder i bevis att det till och med kan vara kontraproduktivt. Trots detta fortsätts det argumentera.
Ett som många tror, pangargument, är vad varan kostat som ny. Här används inte allt för sällan fler än tre utropstecken och versaler – HAR KOSTAT 650.000!!! NU ENDAST 410.000!!! Man kan väl säga som så att den där Baylinern med dubbla V8:or liksom gått ur tiden och att det inte spelar någon roll hur många utropstecken som används – den kommer inte att säljas till det priset.
Priset är nämligen pudelns kärna. En riktig blockoholist vet detta. Amatören famlar i tydlig okunskap. Här kommer också skammen in för det är nu korten läggs på bordet, sluträkningen för ett par års sommarnöje under dundrande högkonjunktur. Det är deflation i sin allra råaste radhusform. Stadsjeepen drog förvisso inte så mycket bensin men kostade 50 kronor i värdeminskning per mil när den väl lämnade garageuppfarten för nya äventyr. Mycket blekare och krankare än så kan inte eftertanken bli.
För att sälja en vara måste den ha rätt pris. Särskilt i en lågkonjunktur med reellt sjunkande antal arbetstillfällen. Rätt pris nu är inte samma sak som rätt pris för 6 månader sedan och rätt pris är inte heller baserat på hur stor restskulden är – rätt pris är det som får varan såld.
Det kollektiva medvetandet har gått från ”must have” till ”need to have”, från hanterbar månadskostnad till begrepp om faktisk nettoskuld. Tyskbilen utanför huset som tydligt signalerade att du hade råd har blivit ett balansräkningsmonument på skuldsidan. På en gata nära dig skiftar andrahandsmarknaden från ”greed” till ”fear” och i orderdjupet syns inga köpare.
Det är inte läge för POK. Möjligtvis BVSA men Priced to move är helt rätt.
måndag 30 mars 2009
söndag 29 mars 2009
En hund begraven
Jag är normalt inte lagd åt det konspiratoriska hållet men turerna kring Elmehagen, Wedin och den nu presenterade önskan om återbetalning känns efterhandskonstruerade och luktar full panik. Wanja inser att skåpet är blått och att priset för denna förtroendekris i förlängningen hade hamnat långt högre än de miljoner själva pensionen skulle ha kostat.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
Läser man DN, finns få om några konkreta bevis för Wedins påståenden om att hon minsann blivit förd bakom ljuset. Hon är mästerligt vag och undflyende i sina svar och på frågan om det förekommit brott svarar hon nej – ett ja hade krävt en anmälan och en brottsutredning. Och en brottsutredning tar inte hänsyn till annat än eventuellt brott – inte viljan bland de anslutna att fortsätta vara just anslutna.
Wedin med anhang kan påstå att de kräver att Elmehagen betalar tillbaka pengarna samtidigt som det i verkligheten är fråga om en önskan. Pensionspengar kan också komma att betalas tillbaka till AMF samtidigt som andra pengar från andra håll betalas till Elmhagen. LO och AMF kan ta pengarna från marknadsföringsbudgeten för ingen kampanj i välden skulle göra mer nytta i nuläget.
Bäckström är mindre road av Wedins utspel. Och det är förståeligt. Att föregripa vidare utredning och börja prata om återbetalning i mer eller mindre precisa summor är populistiskt och i princip av samma karaktär som hennes styrelsearbete – ett uttryck för hastverk.
Affären har troligtvis kulminerat i och med detta och går in i en ny fas - tummhållarfasen. LO håller tummarna för att detta var nog plåster på såren för medlemmarna. Utredarna håller sina för att deras upptäckter skall accepteras som korrekta. Och Elmehagen håller sin för att slippa betala tillbaka mer än nödvändigt. Sedan håller naturligtvis resten av styrelsen tummarna för att inte allt för mycket kladd hamnat på dem så att de kan fortsätta sina välbetalda bordseanser.
Jag tror dessvärre att skadan är irreparabel. Medlemmarna har sagt sitt och ser nog helst att endast en tumme gör något ordentligt och det är Wanjas som borde göra ”manöver ur”.
fredag 27 mars 2009
Jag vill inte ha fred på jorden.
Fick jag en önskan som bara skulle vara för en kort period skulle jag inte falla i fållan och önska fred på jorden i bästa normativa stil. Nej, jag skulle önska direktdemokrati.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Sossarnas lösning på finanskrisen, skattehöjningar, renderar inte mindre än 832 kommentarer på DI. Det slår kommentartoppen i samband med Falkens bonus med ungefär det dubbla. Wanjagate har i kommentarer och bloggar räknat troligtvis satt nytt rekord i folkligt engagemang à la minute.
Vi som är med känner trycket. De som är direkt berörda verkar ha tjall på ledningen och hissen har stannat för länge sedan. Mona försöker i bästa sagoberättarstil se vän och alldaglig ut när hon pratar till sina väljare men hon saknar precis som LO:s Chow chow, absolut gehör.
Jag trodde att politik och opinion samverkade? Inom (s)-rörelsen verkar det vara håltimme på just den avdelningen emedan resten av kansliet drömmer om fornstora dar med fantåg, fördelningspolitik och flyktingförläggningar.
Bloggosfären representerar mer än gammelmedia ett embryo till riktig demokrati. Det är relaitvt fritt, det är snabbt och det är enkelt. Det har i Sverige en bred förankring mycket på grund av att vi älskar förändringsprocesser och då särskilt inom teknik.
Det finns inga tekniska hinder för att införa direktdemokrati. Inte heller finns det några egentliga pedagogiska hinder eller svårigheter som inte är jämförbara med det normala röstningsförfarandet. Att ställa upp kvalitetsäkrande funktioner i en digital röstningsprocess är inte svårare än i en analog. Folket visar i och med sitt nätdeltagande att de är redo, att de är pålästa och att de förstår skillnader.
Imagine all the people
Living for today...
Inför vi direktdemokrati om så bara för en vecka skulle världen ändras i ett andetag. Världen kanske känns lite stort men i en liten enslig kommun kan vi väl göra ett försök.
Wanja i otakt.
Antingen är det jag som har ett synapsbrott eller så är det Wanja som har multipla. Hur enda in i Älmhult kan man ha så skev uppfattning om vad feghet är som följande utspel ger intryck av? Att dessutom i samma andetag försöka falla tillbaka på att man fått ett förtroende från medlemmarna är näst intill kriminellt obegåvat och världsfrånvänt.
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
Sedan har vi också helt olika uppfatningar om vad svek innebär. Wanja tror att hennes frånfälle skulle ge upphov till ett större svek mot medlemmarna än hennes inkompetens i styrelsefrågor redan gjort. Det är märkligt, det är politiskt och det är upprörande.
Att hon desstom anser att hon fortfarande kan bedriva trovärdig kritik i frågor kring höga löner är liksom grand finale i dårskap. Visst är det okej att driva frågor om missbruk som tidigare missbrukare men det är inte okej att vara Scoutledare som tillfrisknande pedofil. Det finns som sagt gränser även för de upphöjda.
Hennes brist på taktkänsla ackompanjeras av få. Och överträffas för närvarande av ingen.
Cornucopia har skrivit en fullkomligt lysande text om ledarskapsegenskaper inom LO-kollektivet. It's a must read!
Vive la France!
Man kan säga mycket om Frankrike och Fransmän. Vanligtvis omnämns de som organisatoriska katastrofer, salongsberusade flanörer och till ytterligheten invirade i postkolonial högfärd.
Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.
Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.
Men, inte något ont som inte för något gott med sig. Vissa revolutionära gener verkar inte vilja ge med sig. Hur mycket jag än skulle vilja se samma sak i Sverige så tror jag inte att vår trötta, sönderbeskattade och demokratiinfekterade populaes mäktar med ett liknande tilltag.
Till vårat försvar bör nämnas att den Franska revolutionen trots allt skedde närmre inpå nutiden än Dackefejden. Om det nu kan vara till någon tröst.
torsdag 26 mars 2009
Den platta organisationens dilemma.
Jag har varit anställd i såväl platta som triangulära organisationer och jag har utfört arbeten åt företag med alla möjliga moderna och omoderna organisationsmodeller. De företag jag själv startat har aldrig varit platta utan mer åt det pyramidliknande hållet fast då med en väldigt bred bas och en ovanligt låg topp.
Jag har kommit fram till att den platta organisationen sällan är så platt som den utger sig för att vara och att den oftast dras med dålig lönsamhet, orolig personal och taskig kvalitet i själva leveransögonblicket. Att vara platt har varit modernt och har anammats brett. Helt i linje med samhällets utveckling mot mindre auktoritet och mer liberalitet. Den liberaliteten håller i och för sig på att styras upp med lite FRA, IPRED och dylikt, men det är en fråga av mer politisk karaktär som får avhandlas senare.
Den platta organisationen är ofta väldigt noga med att berätta att den är just platt – här är vi alla ett gäng glada och platta arbetskamrater som gillar att hålla många bollar i luften. Där har vi vår platta chef men han är precis som vi andra. Och trumfkortet som brukar spelas ut på slutet – är det något du inte gillar är det bara att säga till så ordnar vi det. Vi plattar till det bara.
Den platta organisationen är i motsvarighet till vad den önskar väldigt konformistisk – den bygger på likheter. Olikheter får plats i en triangel men inte i ett streck. Plattheten leder på så vis till ett smalare erbjudande, sämre analytiskt djup och begränsad intellektuell takhöjd. Precis tvärt emot vad man tänkt sig.
Hur kommer det sig då undrar vän av ordning – alla är ju med och bestämmer?
För att en platt organisation skall fungera på riktigt så får det inte finnas informella ledare som outtalat bedriver ledarskapsarbete. Som genom sitt agerande i flocken tyst visar att de minsann inte gillar just din platta idé om saker och ting. Informellt ledarskap skapar oro, stigmatiserar det fria tänkandet och ger slutligen oändliga ledtider. De informella ledarna återfinns oftast bland ägarna.
En platt organisation känns och kommuniceras väldigt ofta som ett gäng kompisar – visst fungerar det om man är färre än 8-10 personer men blir man fler är det svårt att kampera ihop i vått och torrt. Ett kompisgäng måste också lära sig konflikthantering och ha metoder för att fånga upp begynnande oroligheter för att bibehålla gemenskapen och plattheten. Utan fungerande konflikthantering bryts den platta organisationen upp i delar som slutar samverka för företagets bästa.
Platthet fungerar för människor som är väl rustade psykiskt, som kan hantera olikheter och som kan skilja på sak och person. De bör dessutom äga stor integritet och ha klara moraliska riktlinjer. Slutligen får de inte vara konflikthämmade.
Ganska tufft rekryteringsunderlag.
Nej, tydligt ledarskap är snällare mot individen och pyramiden rymmer likt ett tak olikheterna bättre än en slipskartong. Pyramiden ger också den karriärmedvetne individen ett tydligt mål en våning upp - inget luddigt trams i samma korridor.
Nej, tydligt, skarpt och upprätt skall det vara.
Jag har kommit fram till att den platta organisationen sällan är så platt som den utger sig för att vara och att den oftast dras med dålig lönsamhet, orolig personal och taskig kvalitet i själva leveransögonblicket. Att vara platt har varit modernt och har anammats brett. Helt i linje med samhällets utveckling mot mindre auktoritet och mer liberalitet. Den liberaliteten håller i och för sig på att styras upp med lite FRA, IPRED och dylikt, men det är en fråga av mer politisk karaktär som får avhandlas senare.
Den platta organisationen är ofta väldigt noga med att berätta att den är just platt – här är vi alla ett gäng glada och platta arbetskamrater som gillar att hålla många bollar i luften. Där har vi vår platta chef men han är precis som vi andra. Och trumfkortet som brukar spelas ut på slutet – är det något du inte gillar är det bara att säga till så ordnar vi det. Vi plattar till det bara.
Den platta organisationen är i motsvarighet till vad den önskar väldigt konformistisk – den bygger på likheter. Olikheter får plats i en triangel men inte i ett streck. Plattheten leder på så vis till ett smalare erbjudande, sämre analytiskt djup och begränsad intellektuell takhöjd. Precis tvärt emot vad man tänkt sig.
Hur kommer det sig då undrar vän av ordning – alla är ju med och bestämmer?
För att en platt organisation skall fungera på riktigt så får det inte finnas informella ledare som outtalat bedriver ledarskapsarbete. Som genom sitt agerande i flocken tyst visar att de minsann inte gillar just din platta idé om saker och ting. Informellt ledarskap skapar oro, stigmatiserar det fria tänkandet och ger slutligen oändliga ledtider. De informella ledarna återfinns oftast bland ägarna.
En platt organisation känns och kommuniceras väldigt ofta som ett gäng kompisar – visst fungerar det om man är färre än 8-10 personer men blir man fler är det svårt att kampera ihop i vått och torrt. Ett kompisgäng måste också lära sig konflikthantering och ha metoder för att fånga upp begynnande oroligheter för att bibehålla gemenskapen och plattheten. Utan fungerande konflikthantering bryts den platta organisationen upp i delar som slutar samverka för företagets bästa.
Platthet fungerar för människor som är väl rustade psykiskt, som kan hantera olikheter och som kan skilja på sak och person. De bör dessutom äga stor integritet och ha klara moraliska riktlinjer. Slutligen får de inte vara konflikthämmade.
Ganska tufft rekryteringsunderlag.
Nej, tydligt ledarskap är snällare mot individen och pyramiden rymmer likt ett tak olikheterna bättre än en slipskartong. Pyramiden ger också den karriärmedvetne individen ett tydligt mål en våning upp - inget luddigt trams i samma korridor.
Nej, tydligt, skarpt och upprätt skall det vara.
onsdag 25 mars 2009
Confucius Wanja, Confucius!
Alltid lika aktuella visdomsord från Confucius. Dra lärdom.
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
1. Jag hör, jag vet. Jag ser, jag kommer ihåg. Jag gör, jag förstår.
2. Det finns tre sätt att tillskansa sig visdom: För det första, genom reflektion, vilket är nobelt. För det andra, genom imitation, vilket är lätt och för det tredje, genom erfarenhet, vilket är bittert.
3. Den försiktige gör sällan fel.
Det blir endast ett kort inlägg idag då jag har ett "curlinguppdrag".
Länkat: DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
